United States or Portugal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skall ej ett sådant anbud honom locka? JULIA. Han kommer föga, om han tror er pocka. v. DANN. Hur, pocka? Han förstår ju lätt, Att gubben offrar på en nyck, min docka. JULIA. Men aldrig säljer han sig åt er klocka. v. DANN. Tyst då, för tusan, en gång! Jag är mätt På alla dessa upptåg, svårigheter, Omöjligheter med och utan vett, Allt hvad er legion af inkast heter. Han måste komma.
Maglena såg ut framför sig. Hon log när hon tänkte på att de varit rädda hos den karlen, i den lill'stugan. Så lite vett de haft om sån't, som var att riktigt rädas för. "En get hade de haft med." "Gullspira förståss", nickade Maglena lifligt upptagen af berättelser.
Hvem har nu gett vett åt vinden, Gett åt luften ledig tunga, Röst och språk åt gårdens rönnar Och åt späda fågelskaran? Förr, när från min bädd hvar morgon Jag på loftets trappa trädde, Visste vinden blott att smeka, Rönnen blott att susa stilla, Kvittra blott förstod hvar fågel. Nu, när sist jag kom på gården Från mitt olyckssälla läger, Tala, tala tycktes alla, Vinden hviska: "Arma flicka!"
Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse?
Hade han, som om några veckor skulle avlägga löftena till denne Gud, ej rätt att få veta allt , mänskotanken visste om honom, tvivel, tro, kärlek, allt ! Varför voro de vuxna så dumma? Voro de rädda? Vad voro de fega för? Sökte de med vett och vilja lura honom in i något, lura honom att avlägga löften, han inte kunde hålla?
Stranden nådde ock jag och såg, hur han lossade skottet, Såg, hur på håll, oskadad och fri, den flyende älgen Sträckte sin färd i galopp utöfver det snöiga träsket. Men i ett obetvingeligt skratt utbrast jag och sade: 'Hvar är ditt vett, förståndige vän, då du skjuter på allvar?
Skulle man vara klädd på ett särskilt sätt, när man böjde knä inför altaret? Hans far såg på honom, på det plågade uttrycket i hans ansikte. Och han blev ond. Har du inte vett att tacka, när du får en ny kostym? Jo-oo tack, pappa! Det sjöd inom honom. Han kunde inte längre sitta stilla vid bordet, mumlade en ursäkt, och gick in på sitt rum. Var han den ende, som tog detta på allvar?
Jag har hållit mig ifrån honom så långt jag orkat. Men han smiter av sig som tjära. Skulle jag godkänna honom med vett och vilje och gå i borgen? Nej, inte! Han höjde rösten för varje inte, och de sista orden bölades fram. Länsman talade alltjämt lågt och förtroligt, men med ökat allvar i rösten. Han vek ihop papperet, vek åter upp det, pekade. Ska det heta, att Lars Larsson nekar för namnet?
Han tog af den stora malätna skinnmössa, som varit fars, och torkade svetten ur den vackra pannan. Hans blå ögon lyste förtrytsamt, då han såg tillbaka på systern. "Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han har tusen ja lika många som en lapp kan ha renar. Men du tror väl int att kungen ha vett te räkna ut hur många getter en tocken liten en som du är god för att geta?
Det var den signal till försiktighet i tal, och vett i åtbörder och sån't som var passande här i landet, som Månke var alltför väl bekant med för att inte förstå att rätta sig efter. "Hvad är det hon säg nu då, Maglena?" frågade ungmor i det hon drog Månke med sig fram till bordet.