Bed Gud om mer kärlek i hjärtat, skall du se mindre ondt men mera godt i världen, ty kärleken öfverskyler en myckenhet af brister. Pullor, mina små! Pullor, mina små, Gäss och tupp också Kommen att gullkornet plocka! Ack, en liten sparf, Frusen liten slarf, Trodde visst honom jag locka'. Nåja, kom med! Aldrig var min sed Fattig man skymfligt att jaga.

Ja, fick Ante kafva omkring där ute i snön länge, tänkte Gullspira, och ropa och locka. Inte gick han åt för det. Men i alla fall brådskade hon med att äta, att munnen gick som en hackelsemaskin. Hon hade nog litet sjukt medvetande; men tänkte också att hon behöfde samla sig mjölk till de små barnkillingarna där inne i stugan. Ante klef i snö till armarna.

Och du, människobarn, profetera mot Gog och säg: säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Gog, du hövding över Ros, Mesek och Tubal. Jag skall locka dig åstad och leda dig fram och föra dig från landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg. Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand.

hon nu såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och flytt ut, ropade hon sitt husfolk och sade till dem: »Sen här, han har fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skulle locka oss till lättfärdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hög röst.

Hon ville icke försvinna spårlöst som isblomman fönstret. De hade icke gjort något aftal. Hon hade icke bedt honom komma. Men hon var lycklig i medvetandet om, att hon nu icke skulle vänta förgäfves. Hon hade äpplet att locka det stora barnet med. Hon dref omkring i staden, tills tiden var inne, hon kunde hoppas se honom.

Innan de hade slutat, hördes rop från höjden ovanför stugan, och de kände igen herr Svantepolks förskräckta röst. Träl, du skall ut och svara dem, att stugan är tom, sade Valdemar. Han kände att han plötsligt menade, vad han sade. Du skall visa våra förföljare uppåt utefter bäcken och locka dem att skynda sig inåt skogen den rätta farvägen.

Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, allasammans i präktig rustning, en stor skara, väpnad med skärmar och sköldar, och allasammans med svärd i hand.

Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. skall hon sjunga såsom i sin ungdoms dagar, och såsom den dag hon drog upp ur Egyptens land.

Vem anade, att den onde ande, som i dopet besvärjes, skulle hastigt åter överväldiga den döptas själ och locka henne till ett fasansfullt självmord! Självmord! Vad säger du? ropade Petros och ville resa sig upp ur soffan, men sjönk tillbaka. Ack ja, min fader!

Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! »Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honomAlla som hava varit mina vänner vakta att jag skall falla: »Kanhända skall han låta locka sig, att vi bliva honom övermäktiga och taga hämnd honomMen HERREN är med mig såsom en väldig hjälte; därför skola mina förföljare komma fall och intet förmå.