United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men om han väntade en liten stund till, skulle hon kanske säga ja. Och under tiden kunde han sitta här i soffan och inbilla sig, att hon skulle ge honom pengarna. Kerstin talade som alltid om världens och mänskornas ondska. Alla hade bedragit henne. Och till och med han, gossen, som hon burit sina armar, hade övergivit henne. Hans salig mor hon va en go mänska och gudfruktig också slutet.

Spöqvist satte sig åter i soffan, sedan han låtsat söka efter sin näsduk under bordet, Svalgren intog sin gamla plats vid dörren, och patronen började, lik en arg hund, rycka i chambrièren, som kvarstannat i Svens hand. Patron, sade Sven, tänk icke att slå mig, utan låt mig i fred härifrån.

Fru Ahlholm satt i soffan, vid och bred i full paryr: hufvudet en hvit mössa, från hvilken breda sidenband hängde ned axlarna, i öronen guldringar med långa hängen, hvilka prydligt svängde och dinglade halsen hvar gång hon vände hufvudet.

Hall och Weber flyttade sig över i soffan. Det var en säker tant, anmärkte Hall. Hon svepte tre likörer en kvart. Gästernas antal hade glesnat. Veterinärerna borta i fonden hade delat sig flera i slö ton samtalande grupper. Uppassarna gingo villrådiga omkring, som skrämda får efter ett oväder, gråbleka och med slaka frackskört. De båda vännerna sutto tysta.

Vad tyckte du om den lilla visan, min Julia? frågade Ismene, i det hon lade bort lyran och lyfte sina små fötter upp i den svällande soffan, mot vars gröna grund sandalernas pärlor glittrade. Har du hört henne förr? Nej, svarade Julia; hennes melodi är enkel, men oförgätligt vacker. Jag sluter därav, att hon är mycket gammal.

Jag tog min hustru med halvt våld och tvang henne att lägga sig till ro soffan bredvid gossens bädd. Där somnade hon med handen hans säng, och medan morgonsolen steg, satt jag ensam vaken och lyssnade till deras tunga andedräkt, under det att inom mig allt blev stilla och lugnt, och jag ropade efter ett slut denna pina för oss alla.

Jag har ont i huvudet, klagade hon sakta, Han lade sin hand hennes panna. Den var brännhet. Ellen brast i gråt. Å, Tomas, snyftade hon, var har du varit länge? Han kunde icke svara något. Hon drog honom ned soffan, och hennes händer lekte i hans hår, och hon snyftade alltjämt med huvudet mot hans bröst.

Det säger hon till mig. Och jag har inte hjärta att säga henne, varför jag pantsatte alltsammans! Hon skulle inte tro mig. Hon skulle tro att jag var full och tokig! Det blev tyst. Min vän höjde sitt glas och sade: Skål, skål för mej! Skål! sade jag. Mannen i soffan under den förgyllda spegeln hade somnat. Hans huvud hade fallit ned, och pincenén hade ramlat golvet.

Han lät sig kyssas och tog henne pligtskyldigast om de friska, blomstrande kinderna. Hon rodnade ännu mer och fick efter en paus fram de enda orden: O, hvad jag älskar dig. Efter en stund hvarunder hon satt pallen och han i blå soffan lät sig dyrkas, frågade han plötsligt, utan öfvergång: , Nadja hur mycket vill du ha i dag? Hon steg upp. Det är någonting annat, någonting helt annat, Atte!

Välkommen! sade jag lågt. Han stod stilla och såg mig. Elsa Finne? Tack för er godhet att vilja se mig! Jag räckte honom min hand. tog jag plats i soffan och anvisade honom länstolen. Han tog icke emot den utan flyttade fram en af de mindre stolarna och satte sig alldeles midt emot mig.