United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
För öfrigt skedde detta idkeligen, antagligen af den orsak, att hon ville hålla dem i jämn rörelse, ty de hade måhända eljes icke blifvit tillräckligt observerade. Fru Ahlholm var utan tvifvel den mest framstående personen i sällskapet, det såg man genast vid första ögonkastet af hennes pretentiösa min och den belåtna själfmedvetenhet, hvarmed hon blickade omkring sig.
Fru Ahlholm satt i soffan, vid och bred i full paryr: på hufvudet en hvit mössa, från hvilken breda sidenband hängde ned på axlarna, i öronen guldringar med långa hängen, hvilka prydligt svängde och dinglade på halsen hvar gång hon vände på hufvudet.
Och därifrån skulle du återvända så fin och förnäm att det inte vore litet. Kom nu med mig, jag ämnar mig just dit i höst. Jestandes, Vanny, jag går på minuten och talar med pappa om saken. Nej, gå inte mamma, gå inte. Inte har jag lust att fara till Helsingfors. Det är således blott ditt eget tycke du följer, utropade fru Ahlholm och blef så vred att hon rodnade ända upp till öronsnibbarna.
Och åhörarena njöto välförståendes också. Hvad är för oss, låga, jordiska varelser angenämare, än att höra andra klandras och smädas! Fru Ahlholm hade kort före Fannys inträde skrutit med sin son, Alfred, hvilken med stort besvär, sedan han suttit två år på hvarje klass, klättrat upp ända till fjärde klassen i lyceet. Guvernörens son och han äro nu så ovanligt goda vänner.
Hvarenda dag går han hos Alfred. Har ni hört hvad guvernörskan sagt? försökte fru Lindeman inflicka. Men fru Ahlholm höjde rösten: Och här om sistens, då han var sjuk, så skickade han genast efter Alfred för att komma och leka med sig Plewna, eller hvad de må ha spelat. Hvad guvernörskan sagt bjöd fru Lindeman åter till att kila in. Fru Ahlholm höjde rösten ännu mera.
Först när musiken upphörde, tystnade äfven sorlet för ett ögonblick, och alla vände sig till Fanny för att tacka henne. Fru Ahlholm vinkade henne till sig. Ser du nu herrarna sitta redan omkring toddybordet, och inte lära de bege sig därifrån i hast. Hvad var det jag sade nyss? Du skulle bara ha trott mig. Fanny smålog tvunget. Detta skulle naturligtvis föreställa skämt, man måste väl då småle.
Fru Ahlholm böjde sig öfver bordet och hviskade så att alla hörde: Lämna du spelningen till litet senare och gå och tala med doktor Broberg igen. Inte vet du när du en annan gång träffar honom. Hon drog sig tillbaka, skrattade och blinkade hemlighetsfullt med ögonen.
Någon motsatt åsikt uttrykte hon aldrig ens för unders skull, och många ord var det för öfrigt inte häller som hon i en följd vågade komma fram med. I stället försökte ett yngre fruntimmer, som satt på andra sidan, midtemot soffan, att alt emellanåt få ordet, fastän fru Ahlholm omintetgjorde alla dylika ansträngningar, i det hon höjde rösten ännu mera och gaf ökadt eftertryck åt sina ord.
Du skulle hällre fara till Helsingfors, Fanny, sade fru Ahlholm, åt hvilken modern engång anförtrott sina bekymmer. Det vore ändå något helt annat. Du skulle få gå på teatern, på cirkus och i modemagasinen, voj, voj, ändå, nog är du riktigt fjollig som inte vill till Helsingfors. Dit skulle din pappa gärna låta dig fara. Ja, pappa räknar minsann inte på pengarna, sade modern. Ser du nu!
Dagens Ord
Andra Tittar