Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 maj 2025
Johan tålde icke poesi. Det var tillgjordt, osant, tyckte han. Menskorna talade icke på det viset och tänkte sällan så der vackra saker. Men nu anmodades han skrifva i Fannys album en vers. Det kan du väl svänga till, sa vännen. Johan satt uppe om nätterna, men fick aldrig mer än de två första raderna, och för öfrigt visste han ej hvad det skulle innehålla.
Hon slöt dörren och gick bort lika snabt som hon kommit. En djup suck bröt sig väg ur Fannys bröst. Hon lutade sig öfver bordet, stödde hufvudet mot armen och brast i gråt. Men det var icke alls klokt. Saken gjordes icke därigenom bättre, ögonen blefvo endast svullna och röda. I detsamma hörde hon också till sin förskräckelse främmande komma in i tamburen.
I sista minuten grep dock en av de båda ynglingarna efter ett halmstrå, ty si flickebarnen voro söta: »Men om nu damerna nödvändigt ska gå, så kan ni väl följa med oss och se revyn i morgon kväll?» Och till Fannys oerhörda häpnad svarade Maud genast: »Ja tack, det vill vi visst det! Vi ha länge längtat efter att få se revyn.» Herrarna skeno av belåtenhet. »Härligt! Vart få vi skicka biljetterna?»
Doktorn sade det själf åt pappa, när pappa träffade honom hos Vellmans herrskap. Fannys hjärta krympte ihop. Bad pappa honom komma? Jo, så brukar man. Men hvarför? Ack hvarför? Så du bråkar! Pappa, skall jag säga dig, är handelsman och inte någon hökare bakom disken och kan be en doktor till sig precis lika bra som Vellmans. Men han är ju inte alls bekant och har aldrig varit hos oss.
Slutligen upphörde dock Fannys tårar, och då hon äfven eljes föreföll lugn och stillsam, trodde föräldrarna att hon glömt hela saken. De märkte icke den fasta beslutsamhet, hvilken nu i stället för den forna skyggheten afspeglade sig i hennes anletsdrag. Men de skulle innan kort få erfara den.
Och åhörarena njöto välförståendes också. Hvad är för oss, låga, jordiska varelser angenämare, än att höra andra klandras och smädas! Fru Ahlholm hade kort före Fannys inträde skrutit med sin son, Alfred, hvilken med stort besvär, sedan han suttit två år på hvarje klass, klättrat upp ända till fjärde klassen i lyceet. Guvernörens son och han äro nu så ovanligt goda vänner.
Vi ha inte kostat på dig och skolat dig för att du skall gå och bli gammalpiga. Hyi! Hvarken Fannys böner eller tårar hjälpte. Såsnart Penttinen träffade doktor Broberg, bad han honom alltid besöka dem. »Fanny har så ledsamt efter er», tillade han dessutom ibland. Men då han berättade därom hemma, blef det riktigt galet. Fanny grät hvarje dag i en hel veckas tid och hvarken åt eller talade.
»Ja, adressen se ni, och namnen....» »Tillåt oss! Bergman och Jonsson!» »Alma Karlson och Maria Anderson.» Så skildes sällskapet för att träffas dagen därpå. Alma Karlson var husjungfru i Mauds och Fannys hem, gammal trotjänarinna, ilsken, ogift och följaktligen manhaterska.
Men de båda herrarna voro också fullkomligt oberörda, och upprepade sin begäran. Nu rodnade Maud litet, bevärdigade den närmaste med en blick och sade kort och kallt: »Var så god och låt oss vara i fred.» »Men, bästa fröken. Det är en abnormitet, att två så förtjusande damer gå utan sällskap.» Mauds och Fannys hjärtan veknade litet.
Hon skrattade bredt, de andra fnissade också, och slutligen uppstod en formlig skrattkör, i hvilken pappa och mamma äfven instämde. Fanny drog sig förlägen till en knut. Inte kan hon kurtisera alls, den där Vanny, började fru Penttinen utan att fästa afseende vid Fannys bedjande ögonkast, nog blir hon ännu gammalpiga. Gammalpiga! ropade gästerna med en mun.
Dagens Ord
Andra Tittar