United States or Cambodia ? Vote for the TOP Country of the Week !
TEKMESSA. Se på hans anlet, gamle, liknar detta ej Ett anlet, som du skådat förr i bättre dar Och aldrig sen förgätit? EUBULOS. Dessa anletsdrag, De röja blott en längre tids försakelser, Än denne unge främling tyckes räkna år. De varit sköna. Nöd, knappt öfverstånden nöd Tycks härjat dem. TEKMESSA. Min arma, arma gosse, ja!
Men då jag slutat läsningen och från papperet kastade min blick på den åldrige, såg jag honom sitta i sitt hörn, orörlig som en bildstod, med ögonen riktade mot höjden, medan stora tårar, som i hvarandras spår föllo ned öfver hans kinder, gjorde ett sällsamt afbrott mot hans stela, oförändrade anletsdrag. En stund förflöt, och jag började läsningen af ert svar.
Min son, vi underkasta oss, emedan våra förmän vilja det, och vi kunna göra det, emedan vi äro övertygade om seger. De byggnader vi uppföra varda icke tempel åt avgudarne, utan kyrkor. Ah, däri har du rätt, sade Klemens med ljusnande anletsdrag. Om vi endast fasthålla det hoppet, kunna vi arbeta under välsignelser i stället för förbannelser.
Och älska var hans hjärtas lust, Och lika fritt som snabbt hans val: Han kom blott från en blodig dust Och gaf helt färmt en bal; Och sen han lågat natten ut, Tog han sin skönas sko till slut Och fyllde den ur närmsta bål Och drack sin afskedsskål. Du skulle sett hans anletsdrag!
Den unga kammarflickan syntes halvslumra bredvid lampan, med armbågen stödd mot nattduksbordet, när Hermione inträdde. Men när hon uppslog sina ögon, betraktade hon förstulet forskande sin härskarinnas anletsdrag och hade icke svårt att upptäcka deras strålande uttryck. Han har således lyckats, tänkte hon. Det var ju det jag sade biskopen.
Han igenkände hos denna kvinna anletsdrag, som han älskat och hatat, avgudat och fördömt; för hans minne uppgingo tavlor av solsken och blomsterdoft, skiftande med andra av natt och förfäran. Han kände sig ånyo förvirrad. Då hörde han den mörke mannens röst, som sade: Singoalla, riddaren är här. Du behöver icke längre bida döden.
En tår, vid Gud, som i ert öga sitter Och faller ner och följs af en kamrat; Bekänn det bara, nu är onkel flat. v. En tår? Hvar tror du dig en sådan finna? JULIA. Nej, blygs ej för den mer, låt den få rinna. Ni är så skön i ålderdomens dag, När hjärtat speglas i hvart anletsdrag, När ögats kyla smälter bort i tåren, När den är sjuk, er blick, när den har våren. v. DANN. Håll munnen, unge, nu!
Men bildens anletsdrag voro icke mer desamma: de voro en ynglings, som Hermione länge velat glömma. Karmides! ropade hon och flög upp från stolen. Hennes ögon öppnades. Allt var i sitt förra skick. Men var det ett genljud från den värld hon lämnat? utanför tempelporten hördes ett buller, blandat med människoröster. Var det stormen, som brusade därutanför?
Han betraktar så noga han kan Carlssons anletsdrag och söker utröna, om han fått sin hyra än. Men han har svårt att se och inskränker sig till att skåla med honom. Då kommer Clara och ropar: Nu är han inne, pastorn! Nu är han inne! Nej, vad fan säger du; är han inne redan! Pastorn hade glömt, vem frågan gällde. Vilken han är inne, Clara? genljöd korus. Gusten, vet jag!
Han betraktar så noga han kan Carlssons anletsdrag och söker utröna, om han fått sin hyra än. Men han har svårt att se och inskränker sig till att skåla med honom. Då kommer Clara och ropar: Nu är han inne, pastorn! Nu är han inne! Nej, vad fan säger du; är han inne redan! Pastorn hade glömt, vem frågan gällde. Vilken han är inne, Clara? genljöd korus. Gusten, vet jag!
Dagens Ord
Andra Tittar