United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut: "Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!" "Ja", mente gossen, "här går allt helt afvigt mig i hand; Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land." Den gamle Dufva häpnade och grät helt rörd en tår; Och Sven, han tog sin sack på rygg och gick till närmsta kår.
Det var morgon, härligt lyste sommarsolen Öfver landet, öfver floden, Och den höga monarkinnan stod förklarad I det öppna fönstrets svalka; Vid dess sida, fast på afstånd, stod furstinnan, Och vid närmsta slutna fönster Krimbetvingarn, furst Potemkin, och den gamle Amiralen, gref Bestuscheff.
Det var icke heller därför att marknadsbodarna nu öppnades, eller därför att de pälsklädda köpmännen från Gandvik nu begynte sälja sina sköna trälinnor, som sutto två eller tre bakom varann på samma häst. Några vikingar från de närmsta skeppslagen samlade sig kring de barbenta ryttarinnorna, men kommo sig ännu icke för att överbjuda varann med höga anbud.
Barn, från nu ej mer som slafvar hållna, Men som söner, älskelige söner, Hören hvad er gamle fader talar: Där som ung i närmsta by jag tjänte, Fanns en far med åtta raska söner, Men så hätsk är ovän ej mot ovän, Som en bror bland dem var mot sin broder; Möttes de, var knifven deras tunga, Gingo de förbi hvarandra, stenen.
Sitt och hvila dina trötta lemmar Och med glädje hör, hvad jag förtäljer: Hårdt var kriget ren från höstens början, Landet tärdt af vän och ovän lika, Dock den vapenlöses lif var fredadt; Men en dag har knappast än förflutit, Sen en skara män från närmsta socken Följde hären fienden till mötes.
De rände på, man efter man, men åt enhvar, som kom, Gafs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärtom. Att störta denna jätte ned var mer, än arm förmått, Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott; Dock djärfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs; Då syntes Sandels med sin flock och såg, hur Dufva slogs. "Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du.
Hulv Skumble, den gamle bergmästaren från Ingrid Ulvas tid, bodde sedan många år med skogsgångarna inne i Tiveden utan att vilja se några andra. Han stödde sig på kryckor och gömdes nästan under sitt vita skägg och hår. Det var en sägen, att den sista jätten ännu levde i det närmsta berget. Natten före drabbningen vid Hova, hörde Hulv Skumble ett häftigt stenregn.
Annorlunda är det hos oss, vi bistra män här uppe, som gå och längta till horgabrudarnas dystra stjärnsånger. Härligt hade vi det förr samman, när vi lågo med våra skepp på havet. Själv är jag väl knappt annat än en vild bärsärk, men nu har jag närmsta rätten till er konungastol. Välj mig, och jag skall sätta mig på den, om också utan framtidshopp. I natt var en dålig natt, då många drömde vakna.
Sången hade knappt den gamle fattat, När, af vaknad sorg och oro slagen, Han gick ut att söka den försvunne. Tyst ur stugan gick han, tyst på stigen, Villsamt tecknad ut i ödemarken; Solen stod ren skogens toppar nära, Innan närmsta gård han tröttad nådde.
Och älska var hans hjärtas lust, Och lika fritt som snabbt hans val: Han kom blott från en blodig dust Och gaf helt färmt en bal; Och sen han lågat natten ut, Tog han sin skönas sko till slut Och fyllde den ur närmsta bål Och drack sin afskedsskål. Du skulle sett hans anletsdrag!