United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hall kastade sig halvliggande på en av de breda, låga sofforna, vilkas brokiga österländska vävnader gåvo rummen deras prägel av haremsgemak. Tomas Weber tog plats i en karmstol av flätad halm. Solljuset strömmande in i en bred, guldgul flod genom fönstrets mångfärgade glas med dess gula liljor och röda tulpaner. Tystnaden drömde under taklisternas arabesker. Har du något att röka? frågade Tomas.
Förbundets huvud är vår fader i Rom, och jag är en av dess ringaste medlemmar med föga kraft, men med god vilja och gott hopp... Ovädret fortfor. Det var nu mörkt, och patern tände en lampa. Hennes matta ljus kunde ej dölja de vita blixtar, som alltemellanåt fladdrade över fönstrets svarta grund och göto sitt sken på riddarens och munkens bleka anleten.
Patern . Så är vårt studium slut för denna afton. Du lämnar mig. Erland . Farväl, min gode fader! I morgon är jag här vid vanlig timme igen. Patern . Farväl! Min vördnadsfulla hälsning till riddar Bengt och till hans huses ära, din ädla mor!... Men hur det regnar ute! Hur blåsten skakar fönstrets höga poster!
I en av dessa hade gumman anvisat Carlsson en plats och, sedan hon avlägsnat sig med ljuset, lämnat den nykomne i skymningen, som endast svagt upplystes av glöden från spisen och en kort månstrimma, som lagt sig på golvet kluven och rutad av fönstrets post och spröjsar.
Skörden bärgades. Abraham var trött, men när Blenda som vanligt föreslog schack, svarade han ja. De spelade, tysta. Endast att Blenda frågade: Var är ringen? Och Abraham svarade: Borta. Abraham låg i sin säng och hörde, att hon kom in. Han hörde att hon satte sig på bordet vid hans huvudgärd. När han slog upp ögonen, såg han henne svagt mot fönstrets matta ljusning.
I en av dessa hade gumman anvisat Carlsson en plats och, sedan hon avlägsnat sig med ljuset, lämnat den nykomne i skymningen, som endast svagt upplystes av glöden från spisen och en kort månstrimma, som lagt sig på golvet kluven och rutad av fönstrets post och spröjsar.
Mitt i det klara, kyliga vintersolskenet, som i en bred, sned strimma strök in genom fönstrets små, blyinfattade rutor, med bakgrund av en gammal, starkt förgylld gobelintapet, satt Edmée på den spensliga, efter antiken imiterade löjbänken. Hon bar en enkel, gråbrun sidendräkt, öppen i halsen och nästan utan ärmar, vilken under bröstet sammanhölls av ett smalt gyllene bälte och därunder i mjuka veck föll tätt åt höfterna. På grund av huvudvärken hade hon, strax hon kom in i rummet, helt löst upp sitt rika, tunga hår, som nu oordnat böljande föll ned över skuldrorna och ryggen. Då hon hörde Bonapartes steg utanför dörren hon kände dem reste hon sig hastigt upp från sin vilande ställning; och med ena handen stödd mot bänkens säte, den andra upplyft för att föra undan håret huvudet framåtböjt mot den litet uppskjutna skuldran satt hon väntande, lyssnande. Han sköt varsamt, men bestämt upp dörren och trädde
Det var morgon, härligt lyste sommarsolen Öfver landet, öfver floden, Och den höga monarkinnan stod förklarad I det öppna fönstrets svalka; Vid dess sida, fast på afstånd, stod furstinnan, Och vid närmsta slutna fönster Krimbetvingarn, furst Potemkin, och den gamle Amiralen, gref Bestuscheff.
Dagens Ord
Andra Tittar