United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om du gifter dig, skall du aldrig känna dig lycklig, ty du kommer då att bära på en känsla af att ha trotsat hans vilja och gått dina egna vägar.» Dessa ord glömde jag aldrig. De stämde blott altför väl öfverens med rösten i mitt inre. Alt det onda, som sedan vederfors mig, betraktade jag såsom straff för denna oförlåtliga synd.
Nu skulle kanske hela skolan för vår skull råka i vanrykte. Jag kände mig högst olycklig. Där höll Fanny alt fortfarande på att skräfla, medan flickorna himlade sig. Det började plåga mig, deras munterhet skar mig i öronen. Agnes bläddrade i sina böcker, hon ville ingenting mera höra. Huru djupt hade vi icke sjunkit i hennes ögon! Jag var nästan gråtfärdig. Jag vågade icke gå nära henne.
FÅNGVAKTAREN. Jag skulle blott säga till häruppe, att den siste af fångarna har dött i natt. DANIEL HJORT. Ha, ha! Det var rätt lyckligt för den stackars karlen! I dag är lyckan gäst på detta slott, från Flemings son alt ner till Flemings fångar. Gå! Isig graflukt hämtar du hit upp! Ej Arvid Stålarm nu har tid med dig. FÅNGVAKTAREN. Säg, är det sant, att vi få krig igen?
Till mig kom kungen dit uppå besök, då fridens första skörd på gyllne fält jag in med folket bärgade tillsammans. Alt var förändradt: rika parker, där nu vildskog står, uttappadt var hvart kärr och bytt i åkerfält.
Usch! det fins en sorg på hvar fingerled den här tiden. Jag väntar bara att en vacker natt få se slottet dansa polska med domkyrkan på ett munkrep, för att alt i världen skall vara upp och ned, utom vi två. FÖRSTA BORGAREN. Ondt finnes det alltid, käre vän. Finnes det inte utom oss, så finnes det inom oss.
Då är ju alt bra, skrattade jag, där jag satt vid hennes kappsäck. Jag skulle inte häller vilja byta med dig. Agnes måste skratta. Märkvärdigt, hvad barndomsvänner kunna tala öppet och oförbehållsamt med hvarandra, huru mycket än deras vägar gå åtskils. Du har förändrat dig alldeles otroligt, Agnes. Ja, det har jag. Man skulle inte tro mig vara samma människa som förr, inte sant?
Så tala, säg en gång, hvad vill du mig? KATRI. Jag har den fackla, som ditt dunkla öde i blodrödt sken skall lysa upp och ge dig tillbaka alt, hvad här du saknat har. Möt mig i morgon kväll vid slaget nio på Åbo torg: man kommer, gå, farväl! Fjortonde scenen. Katri. Ebba Fleming. EBBA FLEMING. På nytt slår kriget vingen öfver norden; och du, Klaes Fleming, är ett stoft i jorden!
Antti är den älsta, han har redan fylt fyra år. Du kan inte tro huru klok han är. Han pratar och frågar om alt möjligt, så att man inte hinner göra annat än förklara. Det piggade genast upp mig att få tala om barnen. Heter han Antti? Hvarför just Antti? Det är ett så genuint finskt namn. Dessutom heter min man också Antti. Jaså jag förstår, namnet bör framför alt vara finskt. Nå och flickorna?
Till stilen utmärka sig Lucidors griftqväden af ett visst manér, en stark patos ända till häftighet. Han uppradar en mängd ord efter hvarandra t. ex. »Ängslan, pust, suk, snyftan, iämmer, Sorg, kval, tårar, hierte-kvaaf, Alt hvad siäl-bedröfligt klämmer, Grufste sorgers olyks-haaf.» Etc. Det handlar dock om ett litet barns död.
Jag skulle packa upp dina kläder igen, ingenting vidare. Hon lade sina händer i kors bakom hufvudet och såg småleende upp i taket. Det skulle ändå roa mig litet. Hvad då? frågade jag, då hon ej genast fortsatte. Ett litet experiment. Mitt hjärta hårdnade, jag förstod hvilket experiment hon afsåg. Hon skrattade alt ännu. Han är rädd, han har märkt faran och söker fly. Jag sade ingenting.