United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Julmorgonens uppgående sol färgade hafvet alldeles blodrödt, båken långt ute på isen sken som en eldbrand mot den hvita, rödflammande snön.
Denne satt strängt andäktig framför elden, med vattendrypande hårstripor som små ljusvekar stretande ner åt halsen. Kammad var han otvifvelaktigt, ty hullet lyste blodrödt igenom där håret var benadt. Månke frös och huttrade, men hans blå läppar ville dock icke ut med huru föga behändig harm fann tillvaron i detta själfsnyggelsetillstånd.
"Jag har den fackla, som ditt dunkla öde i blodrödt sken skall lysa upp", så föllo ju hennes ord. Jag hör dem än, jag hört dem igenom sömnlös natt och dagens vimmel. Du öde, skall ditt dok du ändtligen för mig upplyfta! Fader, moder, hem! Hvad ljufva ord! Jag sagt dem aldrig förr. Är det en dröm, en dröm, som gäckar mig! Min hela själ är väntan, mina sinnen försmält uti ett enda: hörseln.
Så tala, säg en gång, hvad vill du mig? KATRI. Jag har den fackla, som ditt dunkla öde i blodrödt sken skall lysa upp och ge dig tillbaka alt, hvad här du saknat har. Möt mig i morgon kväll vid slaget nio på Åbo torg: man kommer, gå, farväl! Fjortonde scenen. Katri. Ebba Fleming. EBBA FLEMING. På nytt slår kriget vingen öfver norden; och du, Klaes Fleming, är ett stoft i jorden!