United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men det är mig omöjligt att göra, som patron vill, ty jag har givit Johanna Brant mitt löfte, och det sviker jag aldrig. Hi, hi, hi! skrattade Spöqvist. Det var mig en löjlig figur! Men är du rätt säker på att Johanna vill ha dig? frågade Brackander, i det han med konstlad munterhet instämde i Spöqvists skrattsalva. Ja, det är jag fullt säker på, svarade Sven öppet och trohjärtat.
Fönstren, små och omöjliga att öppna, voro fuktiga och dunkla; i väggspringorna omkring dem voro öfverallt instuckna rönn- och björkqvistar, hvilka vissnande spridde en stark doft omkring. Luften här inne var tung och tryckande, men störde ej glädjen och nöjet, tvärtom den var just den rätta atmosferen för ett sådant slags munterhet, och ingen tänkte på att det borde vara annorlunda.
Det kunde lekas och dansas ända till midnatt, men det blev aldrig någon riktig munterhet. Fotstegen hördes, men i övrigt var det tyst. Vid var ny gård gingo alla i undran, om färden skulle avbrytas, men alltid kom slutligen ett uppbrott igen, som hade någon osynlig makt oroligt drivit dem framåt. Och avståndet till landamäret blev allt kortare.
Jag är säker på att hon var hysterisk var en af de tusen, som förbränna. Man anade det då man hörde de febrila skiftningarne af hennes något tunna men smidiga stämma, de snabba, omotiverade öfvergångarne från sentimentalitet till munterhet och tvärtom.
Det låg smil öfver hennes läppar och munterhet i hennes ögon; och i sjelfva hennes hållning och rörelse var der en slängande sorglöshet, som frapperade honom såsom något ovanligt och främmande. Hon liknade en menniska, som nyss kastat af sig en tung börda och nu med lätta steg vandrar vägen framåt. Detta goda lynne smittade honom oemotståndligt och gaf hans stämning en annan riktning.
Men de trettio silverpenningarna! Nog, nog! utropade han sårad. På långfredagen fann jag vid min ankomst till matserveringen min olyckskamrat insomnad vid bordet. I ett anfall av munterhet väckte jag honom och frågade i förvånad ton: Ni här? Än sen? Jag tänkte att ni hängde kvar på korset åtminstone ända till klockan sex, så här på långfredagen. Till klockan sex!
De kommo alla hitåt. Vägen ledde åt stranden, der byfolkets båtar lågo förtöjda. De gingo förbi Ella utan att se honom, der han satt, skrattande, par om par, käresta med käresta, yngling och jänta, i skämt, i glam, i yster munterhet. Sist Hedda och Paawo.
Nu skulle kanske hela skolan för vår skull råka i vanrykte. Jag kände mig högst olycklig. Där höll Fanny alt fortfarande på att skräfla, medan flickorna himlade sig. Det började plåga mig, deras munterhet skar mig i öronen. Agnes bläddrade i sina böcker, hon ville ingenting mera höra. Huru djupt hade vi icke sjunkit i hennes ögon! Jag var nästan gråtfärdig. Jag vågade icke gå nära henne.
Tvärtom kastades vi ute i öppna sjön hela kvällen i ett tillstånd, som varit vådligt med en sämre slup, än den vi hade, och högst odrägligt, om icke en af sällskapet förstått att någorlunda förströ vår ledsnad genom sin munterhet och sina historier. Denna man var utlänning och förde ett skepp, som tillhörde honom själf och hvarmed han öfvervintrade i vår hamn.
»Med full afsikt?» »Ja.» »I afsikt att tjäna pengar?» »Nej.» »I hvilken afsikt då?» »För att förebygga lungtuberkulos.» Det förspordes munterhet i salen. Sven Ljung begärde ordet. Han förde själf sin försvarstalan. »Här ser ni ett extrakt af mina räkenskaper.