United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och där måste gossen sedan bli hela dagen, ända till kvällen. Han fick till och med äta vid samma bord som guvernören själf; guvernörskan hade presenterat honom, och så hade de placerat honom vid guvernörens sida. Fru Lindeman drog häftigt sin stol åt sidan, närmare de andra fruarna, och började hviska till dem: Den låter då aldrig någon annan säga ett ord.
Lärjungarne och det öfriga folket stå ännu tysta och stumma. Ej heller besvara de frälsarens frågor hvarför de äro så rädda och hvarför de sakna tro för att kunna bekämpa storm och våg. I känslan af sin litenhet och vanmakt och af frälsarens storhet och väldighet hviska de blott till hvarandra: "Hvem är då denne, att både vädret och hafvet äro honom lydiga?"
Ännu en gång gick Carlson till sängen, och vi tyckte då båda att vi hörde henne många gånger hviska om och om igen sakta, men ändå tydligt: aldrig, aldrig!... jag skref det aldrig, svär inte falskt!... Ni lofvade mig ju båda. Leena hörde knappt sin mans sista ord, hon satt och stirrade med ångestfulla blickar. Du skref väl inte, vill jag tro? frågade hon och såg honom rätt i ögonen.
I lyckans dag fann jag så lätt att dö. Du, hjärta, nu, när alt du har förlorat, hur kan där hoppet ännu hviska: lef! Om åter till min dyre kung jag länder, det är ej den, som for, som återvänder. HERTIGEN. Man sagt mig, Johan Fleming, att ni är till domen mindre skyldig än de andra. Träd närmare!
Jag följde med mor och fick sitta bredvid henne. Inte ibland de andra pojkarna, och det var det allra värsta. De kunde då åtminstone få göra gubbar åt hvarandra, hviska samman eller smånypas i benen. Men jag måste sitta som en »målad bock». Middagen drog som vanligt ut i flera timmar, och jag satt där och hade ledsamt och såg mig omkring bland begrafningsgästerna.
För detta varnas äfven genom Esaias: "Och när man säger till eder: Frågen dödsbesvärjare och teckentydare, som hviska och mumla, så svaren: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande?" Es. 8:19. Till dessa "onda andars läror" hör äfven det att "förbjuda äktenskap." 1 Tim. 4:3.
De glada tankarne bli tunga, och det der dammolnet vid vägen liksom närmar sig allt mer, ända tills det töcknar hennes ögon. Värmen, blomdoften, dammet, allt verkar söfvande. Hennes hufvud sjunker ned mot armen, som hvilar på bordet. Kinderna bli röda, de mörkröda läpparne hviska drömmande, hon sofver. Sof, stackars Katri, det är sista gången du sofver så ljuft! Vakna aldrig, ty han kommer!
De finna så säkert den saknade nord, Där våren dem väntar med hydda och bord, Där källornas spenar De trötta förfriska Och vaggande grenar Om njutningar hviska, Där hjärtat får drömma Vid nattsolens gång Och kärleken glömma Vid lekar och sång, Att vägen var lång.
Första gången han hörde i denna djupa, dofva klang om natten föll han i fross-skakning och grät. Huset vaknade alltid. Elden är lös! hördes någon hviska. Hvar är det? Man räknade slagen och så somnade man igen, men han somnade icke. Han gret. Då kunde mor komma upp, stoppa om honom och säga: Var icke rädd, Gud bevarar nog de olyckliga! Det der hade han icke tänkt om Gud förr.
Det blef nu omöjligt för Ambrosius att längre resa som blott »den unge fyr», ty många mötande danskar kände hans namn, hörde vi dem hviska, och det är antagligt, att mången tog oss för ett »gastande» konstnärssällskap, ty der hviskades också om »dejlige sangstemmer», fast ingen sjöng utom han. Men det är dock mera troligt, att flere dermed menade, att äfven hans far hade »en dejlig stemme».