Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2024
"Nå Cecilia", sade Helena, värdinnan i huset, "kommer du ihåg att också du lofvade berätta oss något, som du sade äga någon slags slägtskap med glasmästarfruns öde? Nu måste du berätta". "Det var i hastighet jag kom att säga så; nå må gå, jag skall berätta hvad jag tänkte, ehuru ni väl föga kommer att finna någon likhet mellan våra öden. Emellertid måste jag nu röja en hel hemlighet.
Jag kom dit, hon satt på sin hvita soffa med lilla Clara bredvid sig. Kära Peltonen sade hon ni två äro de enda af dem som härefter komma att se mina barn, på hvilka jag kan lita! Lofva mig att se till dem, när jag går bort, att vara vänliga mot dem, att så godt ni i er ställning kunna det, värna deras rätt. Viljen I lofva mig det? Carlson lofvade, och jag med.
Jag sätter mig på en ångbåt, så får det bära hvart det bära vill.» »Till Trosa, kanske?» »Åhnej. Jag ska väl laga att jag kommer på en af kanalbåtarne.» »Tittar du upp innan du far?» »Absolut nej! Det får jag inte tid till.» »Nå. Och man får väl aldrig höra af dig heller?» »Det är inte troligt. Det skulle kännas som ett band ifall jag lofvade det.» »Så lofvar du ingenting.»
Följande morgon mötte han oss skrattande, så tårarne perlade ned för hans näsa, och lofvade att han i ett resebref till en stockholmstidning skulle göra våra torn-ur riksbekanta.
Barnet tog dockan, lofvade göra skor och skulle genast börja med det arbetet, då patronen syntes på trappan, iklädd öfverrock, grå filthatt, galoscher och med paraply och käpp i handen. Claire, mon ange, ici, ropade han, eh bien! Lisette, où êtes vous, venez mes enfants, venez! Clara lemnade på ögonblicket sin lekkamrat och sprang fram.
Bredvid henne den nye, han som lofvade henne en hel verld af njutningar! All fröjd, all stolt lycka tycktes liksom koncentrerad i hans person. Hans ställning i sällskapslifvet, hans förmögenhetsvilkor, allt! Och hur vacker var han ej, hur smidig och elegant! Om hon bara förut vetat, hvad hon nu visste!
»Rör oss ej, vi äro ej hungriga!» »Na, så skruer jeg i mig kafring da!» lofvade han, och jag hörde sedan att han gjort en större förödelse på sockerskorporna, fast han påstod att det var kandidaten, som varit »sulten som et myg fra Skjäggestad.»
Ser du, jag behöfver nog inte leka jag som ni andra." "Du! Jo, om någon behöfver komma ut, så är det väl du. Ack, om jag finge taga dig med mig! Det får jag inte förstås, men kronan skall du ha, ty ty ser du " och den lille rödkindade Otto lade sin arm omkring den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och Otto såg både blyg och lycklig ut. "Tack", sade Josef enkelt.
Matti, som för första gången sedan länge tänkt tillbaka på sitt hem i ödemarken, på sin stackars hederliga mor, på sin ungdomsbrud, på de präktiga friska forsarne och moarne deruppe, Matti rördes af den unga flickans deltagande för honom, suparen, f. d. fången, han rördes och lofvade att för hennes skull ändra sig, om han finge ett bättre, mer lönande arbete.
Eftertruppen hvarken hördes eller syntes, husen och sjön nedanför fjellet fortskymdes nu och då af framskjutande klippor, och jag genomilades af ensamhetens upphöjda känsla, ljuft blandad med tanken på rosenröd laxöring och ett glas af förarens bärvin, som vi blifvit lofvade.
Dagens Ord
Andra Tittar