United States or Tanzania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mattes skidade iväg för att hjälpa till. Månke, Maglena, ja till och med Ante gingo som i sömn och släpade fötterna efter sig. De kvicknade knappast till vid att ett års lille Mattes mötte dem ute i vägen, tultande i snömådden, så helt naken som han blef född. Sigri, hans lilla syster, hade all möda att fånga in honom och få honom med till tältet. Lappmor, Cecilia, var mera säker i vändningarna.
Det ena grenparet efter det andra sjönk ner i den stående hjorden. Flere och flere döko ner. Snart hvilade hela renhjorden för natten. Lapphundarna, som fått mat inne i tältet sofvo där i värmen, som lapphundar pläga sofva, med ögonen slutna, men öronen på spänn, efter minsta varsel af vargen. Mattes kom in i tältet med storsöner och dräng i följe. Mat och kaffe hade Cecilia i beredskap åt dem.
Doktorn antar att hon är »sjuk». Nästa gång är den trogna Fiina tydligare; hon gör sin husbonde en kärleksförklaring; det är ingen själarnas gemenskap hon har i sikte, och doktor Luoto sänder henne till ett sanatorium. Också fru Cecilia Alvén är en musikalisk undantagsnatur.
"Nå ja", fortfor åter Cecilia, "mångahanda sådant sades, och det var bra roligt for mig, att jag dock hade gjort någon nytta med min stora kärlek för chemin.
Icke ansen J ju mig sämre för min lilla lärda utsväfning, men tala ej om den för andra, jag är ömtålig för att på gamla dagar bli mål för åtlöjet". "Kors, Helene, hvad du väl mindes den gamla tidningsartikeln", anmärkte Amelie. "Jag var redan då bekant med Cecilia, och intresserade mig derföre äfven för hennes far".
Några dagar sednare sade han: "Cecilia, du behöfver komma i pension, jag kan ej uppfostra dig rätt, sedan din mor gick bort". I pension kom jag, men icke vet jag om jag just blef så mycket klokare eller bättre der. Sedan kom jag åter hem.
På doktorns vägg hänger en reproduktion af Donatellos Cecilia; den gaf honom en gång hans mor då han var sjuk, och det hände att han förnam en »sällsam musik». Doktor Luoto »har inte diskuterat saken med någon. Det har han inte kunnat. Hvem skulle väl ha trott honom och förstått honom.
"Nå Cecilia", sade Helena, värdinnan i huset, "kommer du ihåg att också du lofvade berätta oss något, som du sade äga någon slags slägtskap med glasmästarfruns öde? Nu måste du berätta". "Det var i hastighet jag kom att säga så; nå må gå, jag skall berätta hvad jag tänkte, ehuru ni väl föga kommer att finna någon likhet mellan våra öden. Emellertid måste jag nu röja en hel hemlighet.
Den heliga Cecilia hör till de böcker som recensera sig själfva; jag antar att det vore onödigt att bygga ut referatet till en kritik. Romanens ledande egenskap är naiviteten. Det är inte den sorts naivitet, som betyder så mycket som friskhet, ursprunglighet etc; ordet tas här i sin bekanta betydelse som den jämförelsevis höfliga omskrifningen för omogen smak och outveckladt omdöme.