United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den trycktes, och min upptäckt väckte något uppseende på sin tid, ni mins det kanske". "Ja, jag minnes det visst", sade Helene. "Den omtaltes såsom gifvande glans åt den saknade chemistens minne.
Tala derföre icke frestande ord". Helene satt en stund tyst försänkt i tankar, men utbrast sedan hastigt: "Sophie, ändå din historie. Du har ännu ej visat oss någon facett af qvinnans lif". "Hvad kan väl en stackars sjukling berätta er, som kunde äga intresse", sade den bleka Sophie. "Dock, äfven min lefnad är en liten, icke sällsynt, sida af lifvet, sådant det gestaltar sig för qvinnan.
Blott någon enda gång, då sjukdom gjort arbete för mig omöjligt, har jag nedskrifvit en eller annan af mina funderingar, och de få, som sett dem, tyckas hafva ansett att jag ej öfverskattat deras anspråk". "Men Augusta, äger du rättighet att förqväfva en förmåga sådan som din, äger du rätt att vara en andelig sjelfspilling". "Helene, tyst, väck ej de fängslade tviflen i min själ.
Likaså tror jag ej heller att den som är fallen för hushållsgöromål, blefve författarinna derföre, att man hindrade henne att utveckla de anlag hon fått af naturen". Augusta hade med lifvad blick åhört hvad Helena talat. Nu nedlutade hon sitt hufvud och sade: "Helene, du har narrat mina tankar att vara upproriska.
Hvarföre skrattar man då åt henne, hvarför ger man henne icke en möjlighet att kunna verka något för andra, äfven hon?" "Och likväl Elise", sade Helene allvarligt, "har du dock något qvar. Du har nödvändigheten att sy ytterst flitigt för att kunna lefva och är sålunda dock nyttig på ditt sätt.
Spånad och strumpstickning hafva redan förut blifvit brödlösa arbeten. Och för en enka med några barn är det redan nära en omöjlighet att med handarbete lifnära sig". "Men, min söta Helene", inföll Amelie, "nog gör du dig då bra onödiga bekymmer. Om än din man skulle dö före dig, så har du ju en god pension. Hvad jag tycker det är underligt att så der alltid knota och sörja i onödighet.
"Ja den som har tid att läsa", sade Amelie, "det bär sig ej när man har hushåll och barn". "Amelie, hur många aftnar var du hemma förra veckan, utan sällskap?" "Helene, är det din mening att vara elak? Nå, man är väl ingen slafvinna heller.
Icke ansen J ju mig sämre för min lilla lärda utsväfning, men tala ej om den för andra, jag är ömtålig för att på gamla dagar bli mål för åtlöjet". "Kors, Helene, hvad du väl mindes den gamla tidningsartikeln", anmärkte Amelie. "Jag var redan då bekant med Cecilia, och intresserade mig derföre äfven för hennes far".
Nå väl, men monne vi ej alla slösa så mycket på bjeffs och grannlåt och andra mera kostsamma nöjen? Låtom oss då hellre umbära sådant". "Kära Helene", sade Amelie, "tycker du dessa halfkarlar, dessa madamer Staël och dylika, som dock stått på den qvinliga bildningens högsta spets, varit så ljufliga qvinnor att likna". "Tror du då att det är bildningen som gör qvinnan karlavulen? Jag tror det ej.