United States or Eritrea ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Ja den som har tid att läsa", sade Amelie, "det bär sig ej när man har hushåll och barn". "Amelie, hur många aftnar var du hemma förra veckan, utan sällskap?" "Helene, är det din mening att vara elak? Nå, man är väl ingen slafvinna heller.
Jag nekar mig hvarje beqvämlighet, som jag väl i min uselhet kunde behöfva, allt på det jag må kunna samla medel till en fond för att aflöna en qvinna, som vill lära sig att idka läkarekonst". "Men, min Gud, en sådan befängdhet! Hvad skall det bli för en karlaqvinna? Hvilken karl tror du vill gifta sig med en sådan", inföll Amelie.
Spånad och strumpstickning hafva redan förut blifvit brödlösa arbeten. Och för en enka med några barn är det redan nära en omöjlighet att med handarbete lifnära sig". "Men, min söta Helene", inföll Amelie, "nog gör du dig då bra onödiga bekymmer. Om än din man skulle dö före dig, så har du ju en god pension. Hvad jag tycker det är underligt att så der alltid knota och sörja i onödighet.
Hennes moder och tant Amelie rusade upp från sina platser och den äldre herrn sade: Barnet skriker! Fru Göransson ropade: Herregudihimmelenstron, barnet har ju fastnat med sin lilla fot mellan spjälorna! Ta ut foten, Anna-Lisa! Hjälp henne, Amelie!! Foten satt kvar. Amelie drog i Anna-Lisa uppifrån och fru Göransson låg i sanden och försökte underifrån att få loss foten. Anna-Lisa skrek.
Adolf får säja vad han vill. Amelie sade: Jag tror jag ska ta en människa som kommer och går, så slipper man maten! Den äldre herrn med det violetta ansiktet sade: Poh! Poh! Och i detsamma skrek Anna-Lisa till. Hennes skrik fyllde luften mellan Hans Majestät Konung Karl XIII och Wahrendorffsgatan. Den lille gossen med fräknarna på näsan reste sig sakta upp från sandhögen.
Eva sprang ut i tamburen och svarade: Hallå, nej kan du tänka dej, inte ännu, hon har sovit i tre timmar. Varför vill du inte köpa den? Faster Amelie säger att det inte alls är farligt, om man tvättar dem ordentligt och kokar dem i ett par timmar. Å, det är väl andra som har nappar. Sa doktor Jonsson det, frågade han hur mycket hon vägde? Nej, vad säger du, kan hon inte gå ännu?
Min man! sade fru Göransson och stannade mitt på gatan, min man!! ser han ut som en poliskonstapel?!! Nej, vet du, Amelie!! Sen var jag inte med längre. Lille Edvard, som är fyra år på det femte sitter i spårvagnen med sin mamma. Det var en gul spårvagn, som gick till Lidingön, men det inverkar icke på historien.
Folksamlingen kring Anna-Lisa upplöste sig själv. Alla sprungo för att se på militären. Endast polisen stannade kvar hos fru Göransson, Amelie och Anna-Lisa. Om damerna lova att inte tala om det för någon människa, så ska ja ta loss flickan, sade konstapeln. Naturligtvis! svarade Amelie och fru Göransson. Konstapeln tog upp ur fickan en stor fällkniv.
Och då sitter fru Göransson och Amelie på ett säte bredvid och tittar på allt folket som går förbi. Och nu börjar det som skall hända.
Anna-Lisa lägger ifrån sig hinken och spaden och sätter sig tyst och stilla på sätet bredvid tant Amelie, ty bredvid mamma sitter en tjock herre, som är violett i ansiktet och som då och då säger: Poh! Poh! Anna-Lisa sitter illa på soffan. Sofforna i Kungsträdgården äro gammalmodiga. Man sitter illa på dem. När gör stadsfullmäktige något åt den saken?
Dagens Ord
Andra Tittar