United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men uppe i norra bergslagen, i Barnarp och Månsarp, finnas flera, som förstå sig på samma lek... Tag spaden, Pelle Larsson... slagget skall ut.
Först då hon märkte, att han enkom vände sig till henne, sade hon: Ända hit kan du själv se, att grankvistarna som äro lagda över varggropen, blivit rubbade. I dag får du byte. Men jag säger dig, husbonde, är det en grann mussla, så akta dig att den inte skär dig i fingrarna. Det hade han icke väntat, och varskodd av deras ord lyfte han spaden till hugg som en yxa.
Så lades spaden och hinken bort och så kom det: Säj, pappa, varför kommer det ingen polis och tar dom när dom håller på och bråkar och slåss så där förfärligt? Finns det kanske inga poliser i utlandet? I detsamma kilade ekorren över sandhögen. Gudi vare tack och lov! Då min dotter var fyra år, steg Leonard in i hennes liv. Man skulle kunna säga att han kom direkt från gatan.
Men låt den först smälta i munnen, svälj inte ner den frusen, du kan få ondt i magen. Ha, ha, ha, skrattade de andra. Holpainen brydde sig inte om att svara. Med ryggen krokig arbetade han, högg spaden med kraft i jorden och kastade upp en hög af mull. Hvar gång han böjde sig, brakade byxorna bak. Hålen blefvo allt större, luften kändes kall mot huden.
När han rätade ut sin rygg och hvilade från arbetet med båda händerna stödda mot spaden, gingo hans blickar, äfven mot hans vilja, öfver viken och åkrarna dit bort. Ofta råkade han se, hur dörren öppnades och någon steg nedför trappan. Han kunde inte riktigt urskilja, om det var man eller qvinna, men hvad angick det honom, det var i alla fall inte Mari.
Till slut måste Abraham mota in honom, hotande med råttkungen. Ty ehuru Johnsson var en skeptisk och upplyst man, hyste han vissa dagar en oresonlig fruktan för den store råttkungen. Men det var som förgjort! Knappt hade Johnsson förts in, förrän Elsa lade spaden ifrån sig och började smågräla. Hon var vanligen mild som ett litet lamm, men kom hon någon gång i grältagen, tog det aldrig slut.
TEKMESSA. Gosse, för oss åter till mitt hem Och akta dig, så kärt du har vårt lif, att ej Din barnatunga yppar, hvad du här har sett! Utsikt mot lundar och odlade fält. Närmast på ena sidan en stel, i rännor splittrad klippvägg. Längre bort mot fonden Eubulos' hydda, skymtande bakom löfdungarna. EUBULOS. Än några tag med spaden, gosse!
Jag fick tag i spaden och simmade med den till land. Det var ett hårdt arbete, ty kjolarne sutto fastklibbade vid kroppen och hindrade mina rörelser. Men ondt krut förgås ej så lätt och jag kom öfver med lifvet. Ingen menniska hade åsett denna färd, bara vår grannes hund, som stod och gläfsade vid stranden.
Du, som har skoskaf, inte kan du handtera spaden! Hur mår din fot? Och Bella satte sig hos Bibbi, som inte mådde bra och höll sig för sig sjelf. Nå, Hanna, hvad rufvar du öfver, du är ju allvarsam som en Egyptens prest? Bertha slog Hanna broderligt på axeln. Hanna hade en stund suttit tyst, och hennes ögon hade antagit det uttryck de brukade, då tankarne arbetade inom henne.
Han stötte fast spaden i marken och började tänka. Tror ni då, frågade han slutligen, att jag skall sitta ensam i alla mina dagar och inte ha annan ögonfägnad än era sotiga huvud? Vad oss trälfolk angår, svarade hon, känner jag mer högättade odalmän än du, som inte hållit sig för goda att sätta trälkvinnorna bredvid sig på dynorna.
Dagens Ord
Andra Tittar