United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han satt och stirrade framför sig mot den blå rullgardinen. Det susade för hans trumhinnor, som om hela världen varit ett snäckskal vid hans öra, en oavbruten, monoton och sövande susning... Han spratt till. Där ute i trappan hörde han sin far röra på sig, som om han försökte resa sig upp. Några ögonblick blev Stellan stående med klappande hjärta. Så rätade han upp sig och gick ut.
Bergmästaren skakade på huvudet, men jarlen vände honom ryggen, och han förstod, att det icke lönade fresta lyckan två gånger. Därför makade han sig baklänges ut i yttre kammaren. Först där steg han upp och rätade på sin värkande rygg. När han kom ned, stod Magnus nyfiken och väntande med de andra i lä utmed kyrkväggen.
Men med en tryckning av min hand, i vilken jag kände hela hennes smärta, gjorde min hustru sig lös från min arm, som låg om hennes liv, och i det hon vred sina händer, så att man bokstavligen hörde benstommen knaka, utbrast hon: »Säg, att det finns hopp. Säg det bara.» De båda männen undveko hennes blick, men då rätade den unga kvinnan upp sig och sade: »Han skall inte dö.
Djäknarne följde bakom tåget och stannade i förstugan. Dörren mellan denna och rummet var öppen. Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand på korporal Brants skuldra, nu är auktionen slut. Jag kommer för att fråga dig, var du ämnar sova i natt. Brant vände sig om, rätade sig stolt och svarade: Jag skall i natt måhända sova lugnare än ni, herr patron.
Nu sluta vi, Lyyli, du får inte skratta mera. Slut ögonen och somna. Hon knep ihop ögonen, så att den lilla nässtumpen formligen veckades, öfverläppen drogs upp och lät fyra små pärltänder lysa fram. Jag kunde ej beherska mig, utan måste ännu engång trycka mina läppar mot den öppna munnen. Men därefter blef jag allvarsam, täkte henne omsorgsfullt och rätade upp mig. Somna nu snält, mitt barn.
Så rätade hon plötsligt på sig och sakta, blygt, men tillika med en drottnings självmedvetna stolthet över att ge bort en kunglig gåva, lade hon bägge armarna om hans hals och mötte, djupt rodnande, men fast och modigt hans ögon. Han såg på henne med en lång, egendomlig, dröjande blick, så gjorde han sig sakta, men bestämt, fri för hennes lätta famntag. Jag har redan varit här alltför länge.
Då, plötsligt, sade den förfärligt store pojken, som var löjtnant: Va fan står du å glor för? Stellan rätade upp sig, gjorde ställningssteg med klackarna och sin vackraste honnör: Ja skulle va mä på demstrationen. Den förfärligt store pojken såg på honom från topp till tå. Vem har sagt, att du ska va mä? Dä har Agust. Vem fan ä Agust? Stellan pekade på Agust.
Han kände sig så hopplöst förödmjukad att han började plocka upp en handfull småsten för att Göran ej skulle se, hur förödmjukad han verkligen var. Slutligen kastade han stenarna från sig, rätade upp sig och sade: Ja, men du skulle se min häst! Ögonblicket efter stod Göran vid sidan om honom: Har du fått en ny häst? Stellan nickade hemlighetsfullt.
Till slut började Börevig nicka. Plötsligt öppnades dörren. Kyparen rätade på sig men sjönk ihop. En förhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick på kyparen och tassade därpå fram till Börevigs bord. Börevig talade fortfarande mellan nickningarna. Vill ikke den Herre Börevig såg på tiggaren med ögon, som tycktes inlagda i olja, likt hans födelsetrakts fiskar.
Hennes själ famlade efter tröst hos Gud, men hon hade icke tid att öfverlemna sig åt några betraktelser. Det tunga, ansvarsfulla lifvet kräfde all hennes uppmärksamhet. Hon rätade på sig med full föresats att icke låta det kufva sig, att göra sig oberoende, så vidt det i hennes förmåga stod.