Vid dörrn mellertid, nyss kommen i stugan, Stod, af honom ej sedd, den vänliga fröken Augusta. Löje stridde med sorg i den sextonårigas hjärta, När till den gamle hon gick och med mild förtrytelse talte: "Tystna , gamle Pistol, storpratare, ärnar ni fira Julen med skrämmande ord och bedröfliga sagor allenast?

Hör hon inte, människa? Augusta! Sätt toddyvattnet!" Jag var helt nyss i utlandet för att kasta ett öga kriget och kan hälsa mycket från Karlson. Han bor ju för närvarande i utlandet och det är klart att jag hälsade honom när jag i alla fall var där. Egentligen skulle Karlson varit i London, och jag väntade att han skulle ha varit nere vid stationen och mött när jag kom.

Uppvuxen i dess adliga kultur, har den sextonåriga fröken Augusta i sitt väsen en helt annan förfining än hennes syster prästgården. Hon spelar klaver, hon har läst Irving och Moore, hon skrifver vers, men framför allt: i hennes hjärta bor en adel, både bildningens och födselns, hvarur detta sextonåriga barn hämtar de ingifvelser, som göra henne till julkvällens tröstande ängel.

Oscar hade alltså haft rätt! Det var rottingen. Buga dig nu, Stellan, för tant Augusta. Stellan bugade. Hälsa nu dina kamrater. Hon snurrade honom runt klacken, att han åter stod ansikte mot ansikte med pojken med glaskulan och den med vagnen och Märta Gyllencrantz. Han bugade nytt. Men ingen svarade. slog tant Augusta den gula käppen i bordet, att Stellan hoppade till.

I bäfvande tystnad Löste hon kappan, blottade ljuft sitt lockiga hufvud, Ordnade dräkten och smög till systerns, den älskades, sida. Men med en suck omsider begynte den ädla majorskan: "Kom, Augusta, och se jultidningar, läs, hvad oss posten Hämtade nyss. O, låge din arma moder i grafven!

Per satte i sig kroppkakan för min skull som var bjuden där och för husfridens skull , men tant Augusta, som också var med, gömde sin kroppkaka under kniven och gaffeln, fast jag såg det! Nu frågar jag: är det mera ordning i ett hus, när de äldre inte äta vad man ger dem? Det är väl samma kroppkaka som kommer ut. Men jag har också ätit i ett annat hus. Det var hos farbror John.

, svara, barn! Säg god dag, Stellan! skreko alla barnen: God dag, Stellan, att han hoppade till igen. Och somliga av dem skrattade åt honom. Stellan placerades allra längst nere i klassen. Han stoppade ögonblickligen händerna bakom ryggen utan att ha blivit tillsagd. Nej, se det var en riktigt snäll gosse, sade tant Augusta.

Sagdt, och den åldrige hörde med fröjd sig nämnas och kallas, Kände stämman igen den värderade fröken Augusta, Lydde och satte sig glad att åka kanten af släden.

Jag drömde fordom allehanda, men drömmer ej numera". "Lycklig du som kan låta bli att drömma", sade Augusta.

Och ringde klockan. Han satt och kände sig ännu mera ensam och övergiven, medan tant Augusta läste ur bibliska berättelserna en historia om Josef och hans bröder. Plötsligen spratt han till. Plötsligen förstod han. Han var Josef. Han var den yngste vilket sätt och vis var sant, eftersom han kommit tre veckor senare till skolan. Han var den förskjutne, den föraktade.