United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nyss, då Teukros kom Med skepp från Cypern, han, den gamle Telamons Förskjutne son, och kungaspiran efterstod, Smög, som man känner, denne bud till fienden, Men jag stod sköldbeväpnad i vår konungs här. För slika dåd har ära jag, men han sin skymf, Har jag hans gods, och han sitt hem på uddens häll. Jag frågar nu, om orättvist, om oförtjänt Jag äger, hvad han ägde?
Men utanför grottan glimma Assims ögon. Han skär tänderna av smärta. Han vill Singoallas lycka, men för honom, den förskjutne, att se denna lycka! Bättre vore det för honom att dö i eld. Singoalla för sin hand över Erlands ansikte; hon frågar viskande, med tårfyllda ögon, ömma, underliga frågor: Vi är du så blek, Erland? Varför vissnade dina kinders rosor? Vart flydde din ungdom?
När konungen talar så, då ligger ju däri att han själv bär på skuld, eftersom konungen icke låter sin förskjutne son komma tillbaka. Vi måste ju alla dö och äro då såsom vatten som spilles på jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han tänker ut vad göras kan, för att den förskjutne icke må förbliva förskjuten och skild från honom.
Jag låter dem fara Allt uti en skara Att resa i frid, Till rida sig laga Med kappa och kraga Och hornen bredvid. Vid ett annat tillfälle är det han, som är den förskjutne; hans älskade, Belikinne, synes hafva varit af hög börd, hafva uppmuntrat och sedan försmått honom:
Och så ringde klockan. Han satt och kände sig ännu mera ensam och övergiven, medan tant Augusta läste ur bibliska berättelserna en historia om Josef och hans bröder. Plötsligen spratt han till. Plötsligen förstod han. Han var Josef. Han var den yngste vilket på sätt och vis var sant, eftersom han kommit tre veckor senare till skolan. Han var den förskjutne, den föraktade.
Dagens Ord
Andra Tittar