United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vagnen var framkörd och Carlcrantz var ute för att ordna bagaget. Så visade han sig i dörren: »Skynda dig nu», sade han. Men damerna hade svårt att skiljas. Så gick han och skaffade en cigarr och pratade i kiosken ett slag, tills han märkte, att han endast hade fem minuter att hinna till stationen på.
Utanför stationen tog den medelålders herrn med New York Herald en droska och åkte direkt till sitt lands legation. Han gick rakt uppför stora trappan och stod snart inför ministern. »Nå, hur gick resan?»
Det är hans fader som lärt honom! sade alla blickarna. Fadern vände sig till barnet och sade: Emanuel får inte säga ävla väder. Det är mycket fult. Pappa säger aldrig så. Vagnen var vid Östra stationen. Fadern, modern och barnet gingo ur, och då Emanuel gick genom vagnen, skrek han högt: Inte säja ävla väder! Inte säja ävla väder! Inte säja ävla väder!
Några dagar var det tal om att fara till Göteborg och fira helgen där. Men slutligen beslöt kapten Petréus att man skulle stanna hemma. Ett par dagar före julafton kom Kalle Möller hem från sjökrigsskolan i Stockholm. Stellan skulle just gå ut, då han såg honom komma från stationen, omgiven av föräldrar och småsyskon. Han var i uniform och beväpnad med stickert. Stellan nickade åt honom.
»Skola vi först krafla oss dit upp och så tillbaka hit, för att slutligen gå 3 kilometer landsväg till gästgifvaregården?» sporde jag, som började tycka att det hela artade sig till en liten vandring på 8 á 10 kilometer på aftonqvisten. »Naj da! Der går en ben väg från Jons gård ned till stationen», ljöd det enstämmiga svaret. »Sätt i väg då!»
Nu satt han med ens alldeles kapprak. Nu visste han, hur det skulle sluta . Han skulle sluta i fängelset. Han hade sett det utifrån, det stora mörka tegelstenshuset andra sidan kanalen, med de små fönstren och gallren. Han hade också sett fångvagnen komma körande från stationen med fångar i. Det var så det skulle sluta. Polisen skulle komma och ta honom.
Men på skidorna hade hon lärt sig att stå säkert ända från hon var bara tre år. Och nu gick det af sig själft mot fars och mors lilla stuga. Från barnens missionärer i Kina och Kongo är jag i tillfälle att kunna hälsa Barnavännens läsare. Missionär och fru Börrisson i Kongo ha sändt en uppmuntrande kvartalsredogörelse från stationen Kinkenge.
Niklasson avhämtade dem på stationen, lade dem på sin rygg, som hans förfäder gjort genom seklerna böcker, blomsterpress och en väldig bolster och transporterade dem till det rum, han hyrt för 25 kronor i terminen. När han så lastad körde förbi stadsbudskontoret, frigjorde han ena handen för att räcka lång näsa åt stadsbuden.
Nej låt oss älska vårt fosterland men icke göra riksdagen till en barnkammare, det är åtminstone min mening, herr redaktör. Sen får di regera som di vill. Var nu så snäll och sätt detta i tidningen eller smit in en strof. Vill redaktören ha litet granna skärbönor, då jag kommer till staden så generar det intet. Vänligen Anders Andersson , på Veingetorp n:r 7, adressen på Stationen.
När tåget drog in på stationen hängde de ut genom vagnsfönstret bleka av ängslan för Petri och resplädens öde, och det jubelrop som höjdes när de fingo se honom lät som ett härskri från det gamla Germaniens dystra skogar. »Hej, gamle Petrus, roligt att se dig välbehållen.
Dagens Ord
Andra Tittar