United States or Curaçao ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den kallades därför Storegård. På den fanns ett stall för majorens två hästar och ett vagnsstall för hans droska och jaktvagn. En gång i tiden hade Stellan härskat suveränt på Storegård. Det fanns inga andra barn på den än han. Han hade också varit god vän med majorens betjänt och kusk. Men det var länge sen, innan han börjat skolan.
På båda sidor sträckte sig öppna fält, en bäck porlade, stjärnorna tindrade och allting var poetiskt. »Var fåglarna är jag?» frågade Erlandsson och äntrade upp på sittbänken. Men i detsamma vaknade ett svagt minne. Svensexan, en droska utanför porten, och han klev upp och körde! Jo, visst, nu kom han ihåg. Det var ett ganska bra påhitt. Han log.
Snön virvlade upp och ner, tindrande i båglampornas vitblåa ljus. En droska körde förbi i rasande fart med ett skrikande och stojande sällskap, damer och herrar. Skratt och skrik ströddes ut på deras väg, blandade med refrängen av den sista varietévisan. Var icke en av dem Hall? Jo, det var säkert han. Hall var svag för livligt sällskap numera.
Så småningom svängde man emellertid om hörnet till Erlandssons gata, men där uppstod genast nya komplikationer. Utanför Erlandssons port stod en droska. Och icke nog med att den stod där, utan o fruktansvärda frestelse för en företagsam man, ingen kusk fanns inom synhåll. »Var hupp var har kuschken ta-tagit vägen?» var den fråga som Erlandsson ställde till den sovande hästkraken.
Trampet av fötter, bjällerklangen och rasslet av åkdon blandades med kuskarnas rop och omnibusarnas pinglande, och genom larmet trängde åter och åter mistlurens dova stönande. Och alla människor voro ute; det ena välbekanta ansiktet efter det andra drog honom förbi i vimlet. Men Hall, var fanns Hall... Jean Arvidson åkte förbi i droska; han åkte alltid i droska på sista tiden.
Nog av, L. klär sig svart med vit halsduk, skickar magistern att köpa en blombukett, inrullar sin polacka, omknuten med ett rött sidenband, dock så att kompositörens namn tydligen kunde läsas utanpå, tar sig en droska och åker till den gamla mamsellens bostad. Han kommer dock icke längre än i förstugan, där han emottages mycket kallt av den blivande makan. Han börjar med polackan.
Jag skiljes utan bitterhet från min vän bödeln, eftersom han har varit försynens gissel. O hur lycklig är den man, som Gud straffar! Beatrice. En droska för mig från Stettin- till Anhaltlinjens bangård i Berlin. Denna genomfart på en halvtimme ter sig likt en färd tvärs igenom en törnhäck, så som de förkroppsligade hågkomsterna där stinga mig i hjärtat.
Alla betraktade varandra en stund under tystnad, och Olsson var den förkroppsligade förvåningen. Han hade sett kusken fara från sta'n med norrgående tåget, och här kom han nu lugnt körande sin droska mitt på Storgatan. Kuskens blick var hård. Han hade fattat ett dovt hat till bleckslagare Olsson. Hemliga Karlsson steg fram. »Hör nu Enqvist», sade han. »Vad skall allt det här betyda.
Hon vill inte resa bort. Båda jag och Elis ha bett henne. Men det är omöjligt. Hon har sitt huvud för sig. Men vet du vad? I morgon ska du och jag ta och åka ut till Björkenäs. Du ska ju dit nästa sommar, och då är det så gott, att bekantskapen stiftas ju förr desto hellre. Vill du? Ja, svarade Abraham. Följande morgon spändes "magasinshästarna" för morfars gamla droska.
Att förklara vad som i ett konstitutionellt samhälle menas med det allmänna har sig icke så lätt, men när Moses ägnar sig åt det, så kunna vi tro att det är något förståndigt. Såg ni aldrig på Stockholms gator en ensitsig droska, sådan som läkarne bruka den, med en stark dragare för, ila fram på de mest besökta gatorna!