Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 oktober 2025
Därmed var John borta ur denna historia. Jag förmodar, sade Laura, att Örebrotåget, som går fortare, måste vara närmare Stockholm än det andra, då de mötas. Brink tänkte, och så sade han: Stockholmståget, som går långsammare, är närmast, ty det har ju inte hunnit så långt från stationen. Nej, ingen har rätt, sade Nykvist. Det är ju så enkelt.
Så här gick det till: Ringde upp stationen. Intet svar. Väntade i 3 minuter. Intet svar. Ringde på nytt. Intet svar. Du skall vara lugn, tänkte jag. Det tjänar ingenting till att bråka. Det blir inte bättre eller fortare för det. Ny signal.
Vad har dom sagt om mäj? röt han med verkligt bestialiskt raseri. Jag kommer direkt från stationen, det vill säga direkt från England och har ännu inte talat vid en enda människa här. En stund stod Nilenius kvar och såg hatfullt på David. Sedan gick han sin väg med många hostningar och grymtningar.
Men han hade dessutom intalat sig själv, att om den roll, han nödgades spela, fästmannens och kavaljerens, blev alltför besvärlig, skulle han alltid kunna hålla sig undan genom att skylla på läxor och repetitioner nu så här i slutet av terminen. Och ett sådant skäl borde hon förstå. Det kom naturligtvis ej i fråga att han mötte henne vid stationen.
Huru som helst, men kalla genast styrpinnarna i Blekingebanan in för kyrkorådet och ge dem en varning att för framtiden laga med så, att då passagerarna från Blekinge lastas ut på stationen i Kristianstad de slippa att fastna i djupan dy utan kunna taga sig ut i livet utan att medföra så lerbehängda galoscher, att var enda människa nödvändigt skall ha reda på att de varit i lilla Paris.
Jo, nu mindes hon det: det första ofördelaktiga intrycket af den unga flickan fick hon här igen, lifslefvande. Något bortskämdt och tilltagset kyla en sjelfkär djerfhet. Och den feta, goda frun hade sagt ett par ord som med ens gaf denna bild sitt ljus: en tom dansdocka . Alma mötte henne vid stationen i Lund. Hennes glädje öfver återseendet var uppriktig och okonstlad. Hon hade tårar i ögonen.
När Fröjd sedan kom ned till stationen för att elda eftermiddagståget, meddelade han nyheten på sitt sätt till sin förman, lokförare Johansson. »Dom lär strika», sade han. »Hocka?» frågade Johansson. »Lokförara och eldara», upplyste Fröjd. Johansson blev fundersam och det blev tyst en stund medan Fröjd ordnade med fyren.
Han kunde den utantill, fastän den var rätt invecklad, och skrev upp den på ett papper åt mig. "Det är ett gott stycke från London", sade han. "Ett par timmars järnvägsresa." "Då bryr jag mig inte om att fara", sade jag. "Han var ju inte och mötte mig vid stationen." "Han fick nog aldrig ert meddelande om att ni skulle komma", sade excellensen. "Han ligger ju vid havet och sköter sin hälsa."
Rummet innanför matsalen hade inredts till den nättaste lilla fågelbur; och i all hemlighet hade fru Zimmermann också sagt upp hyresgästen i dubletten. Hon var säker på att sonen nu skulle mottaga tillbudet att få hyra dem. »Vill du tillbringa aftonen hos mig i morgon?» frågade hon då de gingo från stationen; de hade icke talat om den saken förr.
Jag hade sett en skymt af Alma då jag for förbi med snälltåget hon mötte vid stationen men det var bara några korta minuter och du kan förstå hur jag längtade efter att träffa henne riktigt Det är bäst att säga det strax: vi voro främmande för hvarandra. Alldeles främmande.» Fru Zimmermann lät brefvet sjunka. Främmande? Främmande efter knappt en månads skilsmessa.
Dagens Ord
Andra Tittar