Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2024
Han kom åtminstone hvarje kväll i skymningen »det är inte så utan att Wille Zimmermann lagt sig till med vanor», skrattade herr Hedström godmodigt. »Du har sådana sköna stolar», framhöll Wille vid alla upptänkliga tillfällen till modern, som en slags ursäkt för sin svaghet. Men fru Zimmermann bara log i mjugg; hon hade lärt sig att genomskåda hans taktik.
Jag hade sett en skymt af Alma då jag for förbi med snälltåget hon mötte vid stationen men det var bara några korta minuter och du kan förstå hur jag längtade efter att träffa henne riktigt Det är bäst att säga det strax: vi voro främmande för hvarandra. Alldeles främmande.» Fru Zimmermann lät brefvet sjunka. Främmande? Främmande efter knappt en månads skilsmessa.
Skulle ni inte för gammal bekantskaps skull vilja göra mig den tjensten att tala om, hur pass mycket ni ämnar komma försent?» sade han i skämtsam ton. »Jag kommer alltid precist», skrattade hon. »Alltid! En skön själs bekännelse!» William Zimmermann var icke mycket af den farlige don-Juan, som fröken Alma Hagberg inbillade sig.
Han märker det sjelf och det pinar honom obeskrifligt.» »Jag har sett att han ständigt pinas af någonting. Han har ingen ro. Nu förstår jag han känner hur han förtorkar. Det måtte vara förfärligt!» »Han är ju ung ännu», sade den främmande, liksom för att trösta. »Ännu kan allt bli annorlunda.» Fru Zimmermann förde samtalet in på andra ämnen.
Hon hade nu så länge stridt emot den öfverhandtagande blodbristen: nu var hon trött och slö, hade upphört att hoppas. Det tjenade till ingenting att taga in medikamenter, man blef bara sämre och sämre af det. Att hon rest till Stockholm var blott ett sista försök, hon trodde icke på resultatet. William Zimmermann gick vid hennes sida och hörde på.
Hon skulle ha önskat att hon med ett tag kunnat sopa bort all denna godtköpslyx, att hon haft endast en enkel kammare att bjuda på, en enkel kammare utan anspråk. Hon jämkade den lilla sidenkudden på chäslongen och bad sin gäst taga plats. Fru Zimmermann satte sig på yttersta kanten, som var hon rädd att sjunka riktigt bekvämt ner, så att hon skulle få svårt att resa sig igen.
Han ansåg det vara sin pligt att på förhand hänleda fru Zimmermanns uppmärksamhet på bokens beskaffenhet. Fru Zimmermann visste måhända inte... Hon log åt hans moraliska ifver. Jo, hon visste allt. Men hon ansåg sig vara så pass gammal och erfaren att hon kunde läsa den utan att taga skada till sin själ. Herr Hedström såg fundersam ut. »Jag skulle aldrig tillåta att Amalia...», sade han.
Den gamle var trött af kringflackandet och lät de unge fara vidare med anatomi-lådan. Sjelf slog han sig ner på en villa vid Helsingborg och lefde i ro på sin del af inkomsterna. För bekvämlighetens skull antog medicinaren som kanske bara hette Pettersson förut det stolta namnet Zimmermann; och det är visst för resten det enda, som Ville fått ärfva af hela herrligheten.» »Är han död?» »Han?
Vill du gå med?» Frågan kom lika oöfverlagd, som mötet var oväntadt. »Ja. Jag går med.» Båda togo det som om de träffats föregående dag och som om ingenting ovanligt förefallit. Det led framåt vårsidan. Fru Zimmermann hade fullt upp att göra.
När fru Zimmermann om natten gick ensam hem kände hon att den unga flickan på en enda afton kommit henne så nära, som hon aldrig trott det möjligt. Hon hade redan börjat se henne med sonens ögon. Hon tänkte icke på det, reflekterade icke deröfver; hon trodde icke att det var något förhållande af djupare art dem emellan.
Dagens Ord
Andra Tittar