Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
De båda kvinnorna, som för så kort tid sedan känt sig som mor och dotter, sågo hvarandra nu i ögonen med trots och hat och vexlade ett handslag kallt som is. Fru Zimmermann hade allt i ordning till afresan men ville först afvakta sonens svar på hennes bref. Det dröjde.
Den svarta tjensteanden hade redan slagit sig ner på framsätet. De två unga männen från vestibulen vandrade i sällskap uppåt staden. »Hvem var det Wille Zimmermann tog emot?» frågade den sist ankomne, ett långbent exemplar med glosögon och en mun som hade svårt att räcka till om tänderna, hvilket kom honom att gå omkring i verlden med ett uttryck af stereotyp förvåning. »Sin mor?» »Sin mor?
De röda strimmorna hade så småningom spridt sig till en stark rodnad. Hon kände ett behof af mekanisk sysselsättning och började samla ihop knifvar, gafflar och tallrikar på bordet. Så slog hon på gongongen för att säga åt Molly att hon kunde duka af. Fru Zimmermann stod vid fönstret och såg ned på staden med de många upplysta fönstren, der man firade julafton innanför.
»Det gör ingenting här, på Söder», sade han lugnande. Och de gingo vidare. Fru Zimmermann mottog dem utan synbar förvåning, men med synbar glädje. »Vill ni icke bli här till kväll?» frågade hon. »Nej; ta på dig. Vi ska' i Grands grop. Fröken Hagberg vill se notabla fysionomier.» Det var en uppsluppenhet i hans sätt, som modern aldrig förr sett.
Han skulle helst velat ha en anledning att vända om. Mulattskan slog upp dörren till ett upplyst rum och lunkade sedan med sina mjuka klumpiga steg nedför trappan igen, till sina egna regioner. Fru Zimmermann stod och ordnade ett draperi vid ena fönstret. När sonen kom, lade hon ifrån sig hammare och spik.
Den lilla frun rodnade och slog ner ögonen. »Jag fick inte lof för Karl», sade hon. »Karl tyckes vara en tyrann», skämtade fru Zimmermann. »Jag skall minsann lexa upp honom när han kommer.» »Åhnej, säg ingenting», bad den lilla frun helt förskräckt. »Han han är så rädd om mig, och så...» »Rädd om er? Men der var väl ingen fara på färde.
Det ena med det andra hade gjort, att fröken Hagberg så småningom kommit att utvälja William Zimmermann till sin riddare för sommaren. Sjelf var han från början indifferent; det var egentligen Pelle Wahlberg som varit den förmedlande länken.
Ah, hvad är det för snack. Inte bryr majorskan sig om det, när ni säger att ni har varit ute i sällskap med fru Zimmermann.» »Majorskan bryr jag mig inte om. Men hvad ska' er mor tänka? Det är sent...» »Hör lilla fröken tror ni inte att jag kan ta den saken på mig?» Hon hade stor lust att gå med och det behöfdes icke mycken öfvertalningskonst.
En dag, då han tycktes vara vid tämligen godt humör, beslöt hon sig för att säga honom det rent ut och hon grep sig an mod det så snart han kom inom dörren. »I dag ämnar jag spela William Zimmermann», började hon skämtsamt. »Tyst och otillgänglig.» »Så-å. Hvarför det?» »Derför att jag är trött af att ideligen tala om mig sjelf. Nu kan det vara din tur.» »Det ligger nu en gång inte för mig.»
Talet föll naturligtvis också på William under aftonens lopp och modern nämde att hon icke sett honom sedan julaftonen. Herr Hedström uttryckte sin förvåning. »Vet ni ingenting?» sade fru Zimmermann öfverraskad. »Hvad då?» »Vet ni icke att det kommit till en brytning mellan honom och mig?» »Nej. Det har han inte nämt ett ord om. Hur kom det sig?» »Det var en bagatell.
Dagens Ord
Andra Tittar