Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Borta i fören, lutad öfver relingen, stod William Zimmermann i elegant ljusgrå sommarkostym och en stickad resmössa i samma färg som drägten.
Hänpå aftonen följdes hela sällskapet åt till Grands grop, der man superade. Och klockan var nära tolf när fru Zimmermann, eskorterad af unga herr Wahlberg, stod utanför sin egen port på Söder.
Der låg bland annat hans egen gamla novellsamling vid sidan om Resebilder af Kate Zimmermann. »Har ni sålt många exemplar af min bok, sedan jag kom hit?» frågade han. »Tre exemplar», svarade förestånderskan småleende. »Till damer väl?» »Naturligtvis.» »Hör fröken säg mig till hvilka. Det kan ha sitt intresse att veta.» »Fröken har köpt ett», sade förestånderskan med en gest till fröken Hagberg.
Der hördes steg från trappan. Ett ögonblick derefter knackade det på dörren. »Stig in!» »Ursäkta!... Mitt namn är Hedström», sade en lågmäld röst, som i sjelfva sin klang hade något af välvilja och undfallenhet. Fru Zimmermann såg på den nykomne, en lång, smal, ung man med helskägg. Hennes ansigte var så lugnt och kallt och tillmötesgående som om aldrig en sinnesrörelse dragit fram deröfver.
»Man får väl göra dem till viljes», sade hon. Dagen före julaftonen reste hon, inpackad i pelsrock och schalar, följd till tåget af majorskan, hos hvilken hon varit inackorderad, och af William och fru Zimmermann, hos hvilken hon, enligt öfverenskommelse, skulle bo när hon kom tillbaka.
William smålog. »Så-å. Hvilken ära för författaren!» »Det hjelper alltid på afsättningen när herr Zimmermann kommer. I fjol sålde jag inte ett enda exemplar.» William köpte ett exemplar af moderns Resebilder och de gingo vidare hän emot badhusparken, »Jo, ni är mig en fin liten fröken», sade han då de kommit utan hörhåll. Hon brast i skratt.
Jag gör aldrig något. Jag är alldeles för slapp.» »Hvad skulle ni göra, om ni icke var slapp?» »Estetik heter min skylt. Jag bar den för det jag snart skall kunna komma utrikes igen.» »Estetik?» sade fru Zimmermann fundersamt. »Så skrifver ni väl?» Den lilla skrattade till. »Åh, det är inte sant. Det är bara som herr Zimmermann funnit på för att retas med mig.»
Tror du inte jag skulle kunna få måla hennes porträtt?» Några dagar senare kom den lilla fru Hedström på en förmiddagsvisit till fru Zimmermann. »Är inte Karl här?» frågade hon strax liksom om hon var ängslig att vara ensam. »Nej, men vill ni icke stiga in ändå.» »Jo tack, då kommer han. Vi kom öfverens om att träffas här.»
Hon berättade vidare om den vänskap med hvilken hon omfattats af »vår framstående författarinna fru Kate Zimmermann», som till och med erbjudit henne att under Stockholmsvistelsen taga fast uppehåll i sitt hem, något som hon naturligtvis med tacksamhet antagit. Om William nämde hon icke ett ord.
Hon stödde sig ett ögonblick mot bordet och tryckte handen knuten mot sin panna; men Alma såg det icke, hon satt orörlig på sin stol och vände ryggen till. Fru Zimmermann återtog sin vandring och hennes ton var lugnare: »Du kan ju tänka dig, att det icke skall vara möjligt längre att vara rättvis, när det tillfogas honom smärta. Bitterheten bryter igenom allting.
Dagens Ord
Andra Tittar