United States or Åland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Författaren har i den nya boken fört sin språkliga form ännu ett grand närmare det landtliga hvardagstal, som redan gaf färg åt stilen i Regnbågen . Han behandlar denna stil med samma osvikliga säkerhet, vare sig det gäller de känsliga tonfallen eller de ironiska.

Detta till en del medgifvas; och att författaren haft aktningsvärda och för honom sjelf tillfyllesgörande motiv för sina uttalanden, har jag aldrig tillåtit mig betvifla.

Detta är inte den enda underlåtenhetssynden. Att författaren med asketisk återhållsamhet afstått från nöjet att konfrontera Voltaire och Hauff, gör ingenting. Däremot är det alldeles bestämdt ett fel att åberopa indianernas verksamhet som detektiver utan att alls nämna Cooper.

Jag är offret, Job, den oförvitlige, och kvinnorna ha velat döda sin Orfevs, författaren till Sylva Sylvarum, förnyaren av de döda naturvetenskaperna.

Han tyckes deri vara påverkad af Stjernhjelm, med hvilken han ju också umgicks, och skildrar samma lekande och satiriska sätt som denne gjort i sitt »Bröllops besvärs ihågkommelse». Man vet visserligen ej, när nämda Stjernhjelms dikt var färdig och första gången kom ut i bokhandeln, men intet hindrar, att Lucidor fått se den i manuskript hos författaren samt genast blifvit fattad af dess snillrikhet.

Men hvad menar väl författaren med sin af ingenting motiverade försäkran, att dessa lidanden, hvilkas uppträdande han förutser, icke tänkas förorsakade af folkökningen?

Författaren söker göra troligt, att frågan om utvandring för arbetaren helt enkelt ställer sig : "bör jag ej utbyta min tarfliga plats här hemma mot en bättre i Amerika?", men det torde vara långt antagligare, att det afgörande spörsmålet för de flesta i stället erhåller följande formulering: "bör jag ej skaffa mig en plats i Amerika, eftersom jag här hemma icke tyckes någon?"

Denna uppsats är något af det allra vackraste i boken, öfver hufvud taget något af det vackraste som modern svensk essaykonst har skapat. Med en känsla, under hvars behärskade form anas den djupa, brinnande öfvertygelsen, uttryckes vördnaden för arbetet och forskningen, och vi säga oss, att vi här ha trädt egendomligt nära den rastlöse forskare och aldrig hvilande arbetare, som författaren

Men om man å ena sidan, i synnerhet hvad denna första del vidkommer, lätt blir varse en osäkerhet hos författaren vid skapandet af sina personer och af deras värld, ser man å den andra redan här många sköna strålar af det ljus, författaren upphämtat ur lifvet och i de följande dikterna än rikare meddelar.

Det ljusa, leende i skärkarlens liv, när det gestaltar sig ljust, har jag i förra delen, Hemsöborna, skildrat; i denna del har jag givit halvskuggorna; möjligen kan jag komma längre fram under för litteraturen ljusare förhållanden att ge själva slagskuggorna, som måste finnas för att ge bilden fullfärdig! Holte i Danmark, september 1888. Författaren. Den romantiske klockaren Rånö.