United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tryckte sedan med varmt deltagande den faderlösas hand och sade henne några enkla tröstens ord. Han lofvade också att komma till Ryd, om hon behöfde någon att tala med, att anförtro sig till under den närmaste tiden. Elsa åkte hem med farmor. Det svarta floret glänste vått framför hennes ögon.
När läraren sen klockan nio kom in för att börja arbetet, var Johan klädd och hans kläder "nästan" torra, så att ingenting märktes. På middagen talte gossen om hela historien för far och mor, bad dem om förlåtelse och lofvade, att icke gå ut på isen utan föräldrarnas samtycke. Naturligtvis förläto de sin Johan, som ju fått straff nog för att han utan mors löfte gått på svag is.
Den norske turist, som i Skjäggestad lade denna vår resplan, hade ej sagt för mycket, då han lofvade att vägen från Thonsåsen till Fjeldheim och Bagn skulle öfverraska oss.
Hon lofvade sända honom en riktigt bra knif från Helsingfors, så han kunde förtjena litet genom slöjd under vintern. Vägen gick mellan åkerfält, der folket bergade den försenade rågskörden, och ibland gick den tvärs igenom en gård, der Hanna ej kunde låta bli att prata med de små smutsiga ungarna.
Jag skulle be er vara rigtigt fasta och hålla i det som är rätt, om man än bad er aldrig så att göra orätt. Att vara sanningsenliga, om också ja om också husbond' sjelf skulle bedja er att göra orätt för att göra honom en tjenst. Skrif aldrig under, hör ni, förrän ni båda veten hvad det är ni skrifven! Kan ni läsa båda två? Vi sade att vi kunde det. Och derefter lofvade vi om igen att lyda henne.
Nej, stanna, jag skall vara tyst som en metmask, bara du stannar. Och Bella höll henne i kjolen. Men ser du, jag mår så bra i dag och känner mig så odygdig. Doktorn lofvade mig att äta drufvor och jag är så förskräckligt snål på dem. Skulle jag inte ha samvete, så ville jag skicka dig ut i yrvädret och köpa litet mer, de togo nyss slut. Men .
Var jag icke nyss alldeles utan orsak bedröfvad, förkrossad? Och dock hade jag en god och trogen man, allvarlig, pålitlig, driftig, en man som mången kunnat afundas mig. Och mina raska, trefliga barn huru kunde jag vara så otacksam och så galen? Det skulle aldrig mera inträffa, det lofvade jag heligt mig själf. Men kanske hade en kvart redan förflutit. Jag borde ju stå i fönstret.
Frits lofvade detta och rusade i väg samt slog igen dörren med en stark smäll, så att Anna förskräckt for upp. "Vänta inte på mig med middagen", ropade Frits till modern, som förmanade honom att komma tillbaka med de andra gossarne och icke trafva i den allra djupaste snön.
Men allt var förgäfves, ingen hade sett honom, ingen hade mött honom på vägen. Slutligen kom hon till skolläraren. Denne var själf mycket orolig öfver gossen, som i hela byn var så afhållen för sitt friska, glada väsen. Emellertid lofvade han den förtviflade modern att genast söka få några karlar med sig ut för att söka. De voro snart redo, och skolläraren tog äfven sin hund med sig.
Men patron tog mig afsides, talade en hel hop och lofvade att rädda mig, om jag svor en dyr ed på att tiga med allt, hvad än jag komme att se och höra. Jag var som galen af sorg, och det tryckte mig och pressade mig som till smulor. Och jag lofvade och svor dyrt och fast att lyda och tiga och göra hvad som helst, bara han frälsade mig från misstanke och fängelse.