Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Här hade så många studenter och gymnasister predikat förut, ja, kyrkan hade fått en viss ryktbarhet för att den berömde skådespelaren Knut Almlöf predikat der i sin ungdom. Menelaus? I sköna Helena? Just han! Och så slogs evangeliiboken upp. Postillor lånades och Johan lofvade infinna sig på fredagen för att profpredika.
Bella lofvade skrifva en gång i veckan, men hon kunde ej förmå Hanna att lofva detsamma. Och Hannas afskedskyss var så sval, hennes blick så förströdd, att Bella kände bittra tårar stiga upp i halsen. Men hon sväljde dem med en sträng förebråelse mot sig sjelf: stackars Hanna, hur skulle hon nu kunna tänka på mig? Tåget rullade bort, och Bella fick ej ens en afskedsblick ur kupéfönstret.
»Han var så snäll mot mig, jag skulle ha' gått i elden för honom, i brinnande elden.» »Precis som då», tänkte assessorn »och det gick nog också därhän.» »Han lofvade gifta sig med mig, och jag trodde, trodde hvart eviga ord, för han såg ut som en ängel i kyrkan, som evangelisten Johannes i Guds heliga kyrka.» »Och så lämnade han dig», afbröt assessorn, »och då?»
En annan gång fick Lina följa med, och hon hade samma tur. Nu taltes det inte om annat än porträtt. Lina fick fritt hvar söndagskväll, för de andra flickorna lofvade att mjölka i hennes ställe i tur och ordning hela sommaren, bara de finge hennes kort.
Äsch, att du bryr dig om sådant, Thorsten, du som har så fina bekantskaper! Du? Hon var alldeles galen i mig. Det är ju helt naturligt, men sedan? Jag lofvade henne Att gifta dig? Löjtnanten drog en djup suck ... han svarade icke. Och nu? Nu hotar hon att göra skandal, om jag inte genast ger henne... Hur mycket? Tusen kronor, bror, tusen kronor, och der har du mig nu... Tusen kronor.
Frun lofvade tala godt för Mari och uppge hennes namn, så att de skulle veta att komma hem till henne. Nog kände frun hennes belägenhet, men för ordningens skull måste man ändå följa bestämmelserna. Hur godt kändes det ej nu i Maris hjerta, då hon gick derifrån!
Dock få ni aldrig glömma, hvad jag lofvade eder moder, när hon gaf er tillåtelse att följa mig på denna resa. Jag lofvade henne nämligen att själf hvarje dag gifva er någon undervisning och strängt hålla eder till att samvetsgrant lära edra läxor, antingen vi befinna oss på land eller på skeppet."
De tre andra drucko blandningen tyst och med från elden bortvända anleten; jag fritogs på grund af min ålder och bestämda protester, men lofvade att i stället dricka oblandadt te ur bägare, som den värste ryss, hela natten, om det kunde bidraga till sällskapstrefnaden.
Veckan lofvade således blifva god, och dernere var åkern nästan färdigbergad. Nu kunde det gerna regna... Ukko var vid gladaste humör, och »äiti» hade en dag af frid och ro. Vid vägen hördes skramlet af ett åkdon. Det kom närmare, det nalkades alltmer. Ukko blef uppmärksam.
Och Kajsa lofvade sig sjelf att aldrig tråka ut sin dotter med »förmaningar» eller »predikningar», som hon visste att Nadja icke tålde. Och aldrig skulle hon nämna ett ord om det förflutna och de ungdomsdårskaper Nadja begått. Allt skulle gå så sakta och behagligt. Allt som inlagdt i mjuk, lös bomull. Dämpadt höstsolsken inne i det lilla rummet.
Dagens Ord
Andra Tittar