Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 maj 2025
Det är så, ropade Hartman i det de sväljde var sin liten vit kapsel, fortsätt, kommer då ingen till konungen i mörka natten? Låt oss dricka också, nu lever jag igen! Då steg ur tunga mörkret till sängens purpur fram en prins med törnekrona och sår i sina händer. Hans rivna mantel grånade av långa vägars damm. Han sade: jag vill föra dig till glädjens fjärran stränder.
Hon sväljde sina tårar och sade nästan hårdt: Och nu kan ni gå, jag har intet vidare att säga er. Jag kan aldrig bli en dotter för er, och våra vägar måste som hittills gå åt skilda håll. Den främmande hade suttit tyst med nedböjdt hufvud, som det syntes gripen af Hannas ord. Nu steg han upp och gick ett steg mot dörren.
Men, så blef hon förargad. Det »dåliga humöret» kom på. Hon sväljde sina tårar och sade med stadigare röst: Tack, Atte, jag vill tvärtom stanna qvar. Jag kan inte begripa den der menniskan ni har här i dag. Hon tycks alldeles ha intagit Carl ... jag tycker hon är faslig. Rå och ja, du får ursäkta riktigt fräck. Såg du, hur hon vid middagen koketterade med Mäienen? Så fick hon se Carl.
Det var nästan som om något steg henne upp i halsen. Men hon sväljde det och kysste fruns hand. »Tacka Gud för din lycka, kära Lotta», sade frun, »nu skall jag tala med Lasse, han blir nog glad han med. Se så, gå nu! Och du får strax börja väfva på din utstyrsel.
Blomgren försvann genom kyparnas dörr och lättade sitt sinne genom att ge smörgåsnissen ett par orrar. Men knappast hade han lämnat sin beställning vid kassan förrän en kamrat anlände med bud till honom: »Dom knackar på fyran. Det är Kvist på Stora, och han lever som om han ägde stan.» Blomgren sväljde de vältalighetsblomster, som pockade på att få slippa över hans läppar, och gick in.
Ante teg åter sväljde och sväljde , bet ihop tänderna. "På de vise!" Glasögonkarlen spottade och hvisslade. "Men ni ha väl fattighuse, i fridens dagar?" Han vände sig helt på stolen barnen började åter darra för den grofva, dånande rösten. "Dom är så osams där förjämnan, hjonen; int få barna där lära hvad mor ville dom skulle veta.
Bort med den således. Han öppnade. Men hvad! Der fans ingen fiol. I stället tre stora vedklabbar och två små papperspaket. I det ena var nya testamentet, i det andra en hop smörgåsar, präktiga, hårda, svarta hålbrödssmörgåsar med »bondost» på. Weli sväljde med smörgåsarne sin gråt och sina bekymmer och fortsatte vägen med lättare hjerta och utan djupare samvetsagg. Knytet var nu helt lätt.
Lilla Betty, som annars alltid brukade hålla målron uppe, som man säger, hon satt med nedslagna ögon och sväljde oupphörligt tårarna, som ville tränga sig fram. Efter frukosten gingo flickorna in till fadern för att läsa upp sina bibelspråk. Betty kunde ej sitt och fick därför en allvarsam förebråelse för sin försumlighet. Därefter gick hela familjen för att höra Guds ord.
Husfadern vände sina milda ögon mot David och strök sitt bruna skägg. Det är eget när en är kär. Jag hade en käresta en gång, en enda gång, det är eget att vara kär. Jag kunde inte äta eller rättare, det gjorde ont när jag sväljde, det satt en klump i halsen jämt och bröstet kändes hopkramat. Inte sov jag, inte åt jag, men si supa, det kunde jag. Är det inte eget? Jo mycket.
Bella lofvade skrifva en gång i veckan, men hon kunde ej förmå Hanna att lofva detsamma. Och Hannas afskedskyss var så sval, hennes blick så förströdd, att Bella kände bittra tårar stiga upp i halsen. Men hon sväljde dem med en sträng förebråelse mot sig sjelf: stackars Hanna, hur skulle hon nu kunna tänka på mig? Tåget rullade bort, och Bella fick ej ens en afskedsblick ur kupéfönstret.
Dagens Ord
Andra Tittar