United States or Bolivia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var mamma och Sven som skaffade blommorna, och det skulle vara svårt att säga, vem av dem båda, som älskade blommorna mest. Jag ser dem ännu sida vid sida med händerna fulla av blommor, rödkindade och pratande, över den stora gården fram mot den öppna verandan. Hennes hår var lika svart, som hans var blont, men deras djupa blåa ögon voro lika.

Han fann henne slutligen i den fina damens trädgård, sysselsatt med att taga upp rotsaker ur trädgårdslandet. han framfört sitt uppdrag, skyndade sig modern hem, och Johannes stannade kvar och såg sig omkring. Rundtomkring trädgården stod en väldig häck med dvärgträd, i hvars grenar rödkindade äpplen hängde och logo emot honom. Aldrig förr hade han sett vackra äpplen.

En medelålders kvinna av särdeles friskt och vackert utseende går omkring och vattnar trädgårdsrabatterna. En högväxt man står i skjortärmarne under ett äppelträd och nedskakar frukt; de vackra äpplena regna marken, men upplockas snabbt och under friska skrattsalvor av en hel skara rödkindade barnungar. Vi se framför oss Göran, Ingrid och deras barn.

Och jag skall ha duktiga, starka arbeten att glädjas åt, rödkindade barnungar att tumla i gräset. Det som sofver under tufvan där, var mindre än en dröm. Sof, sof! ... kärt för mitt minne. Sof, sof! ... ostördt af stormar. Den gudarna älska dör ung. Icke skall man sörja för det. Glädjas skall man! Jag är glad i stillhet. Tack för hvad du varit för mig. Det var mer än jag kunnat begära.

Han måste höra och se dem, se, och jämföra det redan rödkindade, frimodigt blickande lilla hittebarnet i nätta, rara kläder med den andra, den lilla bleknosen med lidande blick och tunna, utslitna paltor. Gerda visste väl hvarför hon ville ge mannen denna anblick. De båda makarna stodo slutna intill hvarandra och hörde barnens sång. "Du Artur.

Var det bredaxlade kämpar eller rödkindade svenner? Eller var det kanske tandlösa och skalliga gubbar, som belåtet grinade mot sina blivande stackars kärestor? Vem kunde råda över kommande öden, vem visste något! Jutta gick in först. Hon lyfte slöjan åt båda sidorna och lutade sig framåt över den spåkraftiga vätskan.

Ser du, jag behöfver nog inte leka jag som ni andra." "Du! Jo, om någon behöfver komma ut, är det väl du. Ack, om jag finge taga dig med mig! Det får jag inte förstås, men kronan skall du ha, ty ty ser du " och den lille rödkindade Otto lade sin arm omkring den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och Otto såg både blyg och lycklig ut. "Tack", sade Josef enkelt.