Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 maj 2025
Fru Gerda vände sig häftigt om. Hon släppte barnet, som ifrigt sprang ifrån henne, lät armarna sjunka och stod stilla kvar, en bild af sorg och öfvergifvenbet. Barnen vore som förstenade. De stodo moltysta, orörliga. Men Gullspira var genast inne i förhållandena. Hon gaf till ett bräkande och sprang fram till Märta-Greta.
Vi ska snart komma in till värme, och få mat i den stackars lilla kroppen." Fru Gerda var ej rädd för skrikande, osnutna ungar. Hon var väl van vid småbarn från sitt barndomshem, där de varit en stor syskonskara. Till djup hemlig saknad, hade hon själf inget barn. Hennes önskan att få ta ett fosterbarn gillades ej af mannen.
Men en ung man, som är kär, är energisk, och om det älskade föremålet skall lyckas undvika honom när de bo på samma lilla ö, och i samma pensionat, så måste hon vara i stånd att utföra underverk. Och det kunde inte Gerda.
Men när den vrålande Johanna kom störtande nedför trappan mötte hon Gerda, som var på ingående, rödgråten och präktig efter en enslig stund i skogen. Sedan hon rusat från Oscarson, hade hon nämligen upptäckt, att hon älskade honom trots allt, och sedan hon följaktligen pipit en stund var hon nu på hemväg för att tvätta bort spåren efter tårarna. Hon och Johanna möttes i trappan.
På grund härav hände det, att när Gerda en vacker förmiddag satt på en soffa vid Flirtstigen och tittade på havet, uppträdde plötsligt Oscarson på vadplatsen och gick genast till anfall. Han slog sig ned, tog hennes hand med sin högra och slog samtidigt en trumvirvel mot bänken med den vänstra. Hans hjärta slog 120 slag i minuten, men han var beslutsam.
Brita Cajsa lade äfven sin docka, ett vedträ inlindadt i trasor, i maskinlådan . Så sjöngo småstintorna ljufligt och andäktigt sin sång om himmelska Kanaan för de båda sömniga dockorna, medan de vippade lådan mellan sig. Gerda, fostermamman, sprang efter mannen.
»Vad är det?» frågade Gerda oroligt, när Johanna fyrat av ett kraftigt illhoj mitt i hennes ansikte. »Vad har hänt?» »Oooo!» svarade Johanna. »Kamrer Oscarson har hängt sig i sin garderob!» Gerda tog trappan med två språng och ett skrik, som ställde Johannas prestationer fullkomligt i skuggan. »O, Gustav, Gustav!» skrek hon. »För min skull!»
Med dessa ord lade prästen sakta, med en mild strykning, sin hand på barnets hufvud, innan han med en god, meningsfull blick emot hustrun gick ut. "Ja, här ha vi henne mycket riktigt", sade den ena af fruarna, hon som barnen kallat tant Gerda, och som var Sylvias mamma. För resten så var hon också alldeles lik Sylvia, med ljust, lent hår, som hon, och hvit och blek men mild och blid i ansiktet.
Och se: lugnt och stilla sänkte hennes Gustav sig ned, något förvånad kanske, men fullkomligt levande, och med ett skri av lycka kastade Gerda sig i hans famn. Jag tror vi lämnar henne där. När vi vandrade förbi logen kom agronomen ut, röd och förargad och torkade svetten ur pannan. »Begriper någon av herrarna sig på motorer?» frågade han. Nej, det gjorde ingen av oss.
Blek satt på sin härskaretron Kung Fjalar, färglös rördes hans läpp och Kämpades inom hjältebarmen, Innan med kufvad smärta han tog till ord: "Gån", sade han, "bringen mig hit Min Hjalmar, bringen Gerda, den späda, hit; Skåda jag vill dem båda, välja Vill jag emellan båda, ty en skall dö.
Dagens Ord
Andra Tittar