United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !


Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

Jag är en planta uti din gård, För evigheten uppdragen, Jag var knappt till, när i fadersvård Af dig jag redan var tagen. håll utöfver mig än din hand, O Fader förutan like, Och låt mig växa för lifvets land, Som är ditt himmelska rike! N:o 335. resa.

Vetenskapen har stoppat jorden i det himmelska vattenglaset och hållit fingret den i årmillioner. Men har också vetenskapen anbrakt en rost nere vid sydpolen och en skorsten uppe vid nordpolen och hållit det inre glödande? Och om den gjort detta, hvar fyllde de bränslet?» »Nej, nej

Men när Jesus inbjuder barnen till sig, har han också någonting verkligt och någonting stort att skänka dem. Han vill skänka barnen sitt himmelska rike. Och barnens himmelrike är i Jesu famn. Därför tar han upp de små i sin famn, lägger sina händer dem och välsignar dem. börjar det att blifva en medlem i Guds rike.

Men när han den nya jorden tager sig en aftonpromenad, när åter " Gud sjelf skall vara med dem, deras Gud ," Uppb. 21:3, kan han inbjuda hela den himmelska familjen, i vilken Jesus är den äldste brodern, att göra sig sällskap.

När hvarje fläkt lagt sig, och sjön speglade jorden och skyn, och skyn som en spegel återstrålade jordens alla blomsterfärger, och solen i famnen af sitt ljus omslöt allt detta, log du och frågte mig, hvilkendera var vackrare, jorden eller himmelen. Det var din himmelska och oskyldiga fråga, mitt barn, och jag minns den än."

Nu är det ju , att ingenting sårar ett sjömanshjärta djupare än att bli ersatt av en annan karl hos ett fruntimmer, och fastän kaptenseleven inte hade den minsta himmelska eller jordiska rätt till flickebarnet, sjöd det dock i hans inre när han sackade allt längre bakåt, sjöd ett sätt som bådade ont för den välpressade.

Han hyste välvilja för människorna, han sträfvade att göra människorna godt. Romanen är berättelsen om huru den kärlek, som han från sin öfvermänskliga ståndpunkt hade ägnat människorna, söker sig sitt föremål i en enda människa; huru den himmelska kärleken åter antar den jordiska kärlekens drag, och huru han till sist stiger ned ur sin rymd.

Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot. Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting? Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.

Ej från i dag, ej från i går den lefver, nej, Från evighet, och ingen vet den stund, den gafs. Fördenskull ej af rädsla för ett mänskligt bud Jag borde, pliktglömsk, straffas af de himmelska." Men det är ej Antigone ensam, som betraktar Kreons stadgande ur denna synpunkt. Det är ett brott äfven i de öfriga i dramen uppträdande personernas ögon.