United States or United Kingdom ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men Antti hade just bort en sådan där fin och fordrande salongsdocka till hustru. hade han fått se. Huru länge månne det skulle räkt, innan konkursen stått för dörren. Sålunda hvirflade tankarna om i mitt hufvud, medan jag höll den lilla i famnen och med ord sökte tysta ner de andras skrik.

Wieniawsky sjelf tog Dion i famnen och klappa honom och sa', tyska förstås, men det språket förstår vi alla, hela familjen, alla Mäienenar, liksom vi förstår fransyska, för det ha vi lärt, och vi ha lätt för språk .

Han vände sig häftigt om, fick Gullspira nästan i famnen, som hon kom hoppande och dykande i drifvan. "Gullspira, du int skrämme mej här", sade han med en betänklig skälfning i rösten. "Du mått väl förstå att de är du och jag som stå för alle små'en där inne och vi mått hålla ihop."

Hon satt samma ställe, der hon hade suttit dagen, Nymark höll härfvan åt henne. Hon lutade sig mot ryggstödet, lade händerna i kors i famnen och sträckte ut sina fötter. djupt hade hon sjunkit i drömmar, att hon ej märkt, att ljuset försvann från Johns fönster, och ej hörde något, innan han stod bredvid henne och sade: "Sitter du här allt ännu?"

Men han talat och sagt, hvad hans hjärta bjuder att säga, Blickar ni opp med tvekan och syns likgiltig och fordrar Tid att besinna er först och går högmodig tillbaka. skall han lämnas kvar att betänka sin ålder och väga Mellan fruktan och hopp och lära sig akta er mera, Lära med spaknadt mod, att ni ej är färdig att genast Springa en gammal i famnen, rik och mäktig han än är.

Och nu, och nu är intet mera kvar! Håll famnen öppen, Minna, där du glad Ur änglars krets mot min förvandling skådar; Håll famnen öppen, om ett ögonblick År jag hos dig, i dina armar redan! Om ren vid helga klockors ljud Jag stode i min högtidsskrud Och såge natt och dimmor fly Och söndans sköna morgon gry!

Dit framsläpade Ontrus den ölbetungade brodren, Leende glad, han såg, hur innerligt djupt hans sömn var, Föll sitt knä och skakade sakta den åldrigas skuldra: "Maka dig litet, maka dig, gamla Rebecka", han sade, "Närmare muren och drif den kurrande katten ur famnen. Att du i stället en blomstrande gosse bredvid dig!"

Men i porten mötte hon en mager och eländig qvinna, som bar tvenne barn armen, under det tvenne andra sprungo bredvid henne. Barnen, som hon hade i famnen, kinkade och vredo sig; de stackrarne hade illa och svårt att vara. Mari tyckte det var synd med den stackars qvinnan, hvilken tydligen ansträngde sina sista krafter.

Han grep i sin puuko och sprang fram. Ett ögonblick hejdade han sig, derpå höjde han armen och stötte till hårdt och säkert midt i barmen Hedda, der hon halflåg i famnen sin älskade. Och han hade träffat riktigt. Hon höjde icke en suck, hon gaf ej ett ljud. Hennes röda kinder bleknade blott, skämtet fastnade läpparne, och lifvet flydde.

Han tog den. Men plötsligt satte han sig upp till hälften, drog mig till hälften ned, slog armarna kring min hals. Och han brast i en gråt och Gud skone mig att höra den engång till. Han låg i famnen mig, hjälplös och ömklig som en liten barnunge, och jag visste inte, vad jag skulle göra.