United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han var ju som en av månglarna i templet, en av dem, Kristus drev ut! Varför tilläts han att konfirmera? Varför lät rektorn år efter år denne hycklare förråda själar? Eller var inte detta det allvarligaste ögonblicket i ens liv? Det var fjorton dagar kvar till dess de skulle avlägga löftena, som bundo för evigheten.

Hans hår var som solsken, hans skägg var som hans hår, han ansikte strålande som lyckan, hans ögon tindrande blå. Salighet genomstrålade hennes varelse, hon kom honom nära; hon svindlade och föll, men fångades af hans armar och väcktes af hans kyss. Hans kyss var skönare än allt hon drömt, var lycka, lyft upp till himmelns höjd, famnande öfver evigheten.

Ingens ofärd dock du vill: Fräls oss ifrån ondo, Herre, Kom med nåd och hjälp oss till, När oss trycker timlig nöd, När oss hotar evig död. Ditt är riket; evigheten Skall ditt väldes slut ej se: Makten, äran, härligheten, Ensam dig tillhöra de. Lof och ära vare dig, Gud, vår Gud, evinnerlig! Amen, ja, det skall hända.

uppriktigt önskar jag honom all timlig lycka. Nu är det omöjligt. Kyrkan tillåter ingen att taga sin hustrussyster. Det medför fredlöshet intill döden och straff i evigheten... Men vänta, Jutta! Vad är det för bultande dörren? Bommen är väl försatt? Rop och buller hördes, och det lät som ett handgemäng. Det bultade häftigt och ihållande med något, som klingade som järn. Låt upp, låt upp.

Krig har sin tid, och fred har sin tid. Vad förmån av sin möda har den som arbetar? Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med. Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock , att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.

Och medan öskaret gick igen, tänkte han hustru och barn, gård och grund och redskap, och evigheten, som stundade med all säkerhet; tänkte , att han inte varit i kyrkan ja hur många år, det mindes han inte, men det var inte sedan året koleran gick och att han inte varit till skrift nu skrapade läsud mot drivis. Herre Jesus! Jag fattig syndig människa!

Men jag visade henne, hvilken eländig varelse hon var och hvilken helvetesgärning hon hade gjort inte bara mot mig utan mot den stackars Esbjörn och hur hon nu höll att göra honom olycklig för evigheten liksom hon redan hade gjort det för detta lifvet och hur pojkarna en dag skulle behöfva blygas, när deras mors namn nämndes, och tänka skriftens tydliga dom, att ingen skökoson skall komma i Herrans församling.

Hon tänkte: klart måste människan se tillbaka över livet i dödsstunden, när evigheten plötsligt lånar henne sina ögon. Min klänningsfåll är inte till för att kyssas av en syster, svarade hon lågt. Men du skall stanna här med barnet... Kom hit och sätt dig hos mig här bänken.

Min gud, har du sett en smärt taille, sådana långa och smala ben. Ack den som med honom finge dansa genom lifvet, genom evigheten, ja genom en hel dag. Hvad jag kan vara förtretad, att jag lofvade dansa med den der klumpiga ladugårdsmyggan". " söta du, nog tycker jag han kan vara lika god som den der andra. Jag försäkrar han var rätt söt, nyss när jag dansade med honom".

Den själ, som låg odödlig i dess öga, Den skönhet, som i hvarje fiber brann, I tiden tänd, men tänd för evigheten, Den var för mig; för hennes make var Ej annat än det stoft, där masken nu, Som han, sin medvetslösa högtid firar. Du sofver, Minna? Nej, du sofver ej!