United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag skall , men hon måste följa mig, hon måste ock . Gif mig dolken der, fort. Hon måste ". Brådskande grep Hildred dolken, men slängde den långt ifrån sig. "Nej, dock icke . Hon är späd. Icke vill jag förtrampa den svaga. Hon lefva, blott hon icke griper efter hvad som är mitt, mitt in i evigheten. hon lösa den förtrollning hvari hon snärjer honom".

Bemanna dig, yngling, och kom, och det kanhända du gör din lycka för evigheten! Herr Patron Johannes Andersson , Flinkaby! Nej, för all del. Fläsktullens borttagande blir även tillvida till en välsignelse för vårt land som vi måste öka vår inhemska svinproduktion och framför allt göra billigare svin. Såsom herr Andersson vet, ha vi ju gott om svin i Sverige, stora och feta.

Jag är en planta uti din gård, För evigheten uppdragen, Jag var knappt till, när i fadersvård Af dig jag redan var tagen. håll utöfver mig än din hand, O Fader förutan like, Och låt mig växa för lifvets land, Som är ditt himmelska rike! N:o 335. resa.

Och medan öskaret gick igen, tänkte han hustru och barn, gård och grund och redskap, och evigheten, som stundade med all säkerhet; tänkte , att han inte varit i kyrkan ja hur många år, det mindes han inte, men det var inte sedan året koleran gick och att han inte varit till skrift nu skrapade läsud mot drivis. Herre Jesus! Jag fattig syndig människa!

En himmel hvälfver sig djupt under ens fötter, lugnare än den där uppe synes, och som vid ingången till evigheten tycker man sig vara omgifven af gudar och andar, hvilkas gestalter man med ögat söker och hvilkas hviskningar örat hvarje stund väntar att uppfånga. Åt ett annat håll hör man ljudet af en skogsbäck.

Han ger ej fred, Han trampar ned Hvemhelst han vinner öfver; Var stark alltså, Tag mod uppå, Ty segra du behöfver. Träd fram med Kristus, blif ej blek, Var djärf, fast ej förveten! Här gäller ej en vansklig lek, Här gäller evigheten; Förgås du här, Förgås du där, Där evigt, här i tiden; Men får du vinst, Får döden minst: är med denna striden.

JOHAN FLEMING. Behöfves ej. Min arm mig nekar strida, dock är den stark nog att en fackla föra. Förtro det värfvet mig. STÅLARM. . Åt dig vår ära vi förtro med detta. Nu hvar och en i tysthet sig bereda för evigheten. Sedan samloms här med klara samveten och glada hjärtan, att tömma före stridens sista brand den sista guldpokaln för kung och land. ALLA. Hurra för Stålarm! O, min son!

Riddaren gick in och fann sin gamle lärare med pennan i hand, skrivande i en foliant, vilken han för tio år sedan började arbeta. Det var den outtröttliga fliten, som lägger sandkorn till sandkorn, till dess berget är färdigt, såsom tiden lägger sekund till sekund och med samlade sekunder härmar evigheten.

Hos Jesus återfinna vi alla, som gått ur tiden in i evigheten såsom hans, om vi själfva i tron, och om vi här jorden burit hans uppståndelselif i våra hjärtan. Det för oss allra viktigaste blir således: lefver jag det nya lifvet i tron min frälsare? Han har blifvit utgifven i korsets död för dina synder, han har uppstått från döden för att göra dig rättfärdig.