United States or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Antti min röst darrade och jag talade i afbrutna, oroligt flämtande hviskningar. Antti tycker du om mig, älskar du mig, säg! Glömmer du mig aldrig, aldrig jag skulle inte stå ut med det, hör du, jag skulle inte stå ut med det. Jag skulle säkert bli galen Antti, du får ej göra det! Men Lisi, hvad i all världen ? Han blef förvånad och sökte göra sig lös. Hvad nu? Hvem skulle tro
Kamraterna hade så pass ofta besökt teatrar, att de kände de medspelandes skyldighet att vara sten döfva för hviskningar, som höras öfver ett helt »hus;» men hvarken kandidaten eller Hertha kunde hindra ett starkt anfall af svaghet i fötterna, hvilket försatte dem båda i ett tillstånd af tyst hemlighetsfullt raglande.
Han hörde hennes hviskningar med Flint, husaren, som skulle ha uppsikt i huset under husbondens sjukdom, men som redan länge varit hustruns allt och med hvar dag tog sig allt pösigare husbondefasoner. Ingen af dem brydde sig ett spår om den sjuke.
Hvad båtade det att hon sörjde deröfver, att äktenskapet inte motsvarade hennes förväntningar, att John hade blifvit kall och likgiltig? Kanske hade han blifvit det just derför, att hon med hela sin själ hade hängifvit sig åt honom allena.... Nymark hade kanske rätt, åtminstone till en del... Alma lät nu hans yttranden, uppförande, utseende, afbrutna suckar och hviskningar passera revy.
En himmel hvälfver sig djupt under ens fötter, lugnare än den där uppe synes, och som vid ingången till evigheten tycker man sig vara omgifven af gudar och andar, hvilkas gestalter man med ögat söker och hvilkas hviskningar örat hvarje stund väntar att få uppfånga. Åt ett annat håll hör man ljudet af en skogsbäck.
Så blir det lätt för falska vänners hviskningar Att i hans sinne blåsa vredens flammor opp, Tills han förmås att öka än ditt olycksmått, Visst ej till gagn för honom själf och minst för mig. Bevaka därför dina sorgsna minnen väl, Att ej de få med bittra ord förmäla sig Och föda af sig sorgligare minnen än. Nu gå att sköta dina värf; och äfven du, O folk, mig lämna!
Nu var det afbrutna hviskningar ... hon kände hur han, hennes man, såg på den andra. Du är sjuk, Sigrid, Adolf såg ifrigt ned på henne, vill du gå in i ett annat rum kanhända? Den unga frun rodnade ännu mer. Några förrädiska tårar stego henne i ögonen. Men, att hon kunde blotta sig så! Hon, gamla menniskan! Hon blygdes, försökte stramma upp sig och jagade med våld en massa vilda tankar bort igen.