United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !


Älskade små, hören sålunda än en gång, att det är för eder skull som Jesus gick till korsets död, för eder skull som han blef sargad och begabbad, det att edra barnasjälar skulle varda lönen för hans lidande. Låtom oss innerligt tacka Herren Jesus och söka göra honom glädje genom att tro hans namn och efterfölja föredömet af hans kärlek. Fr. Farmors berättelse.

Slut med kärleken! slut med vinning och hedersbetygelser! Korsets stig, den enda som leder till Visheten! Det återvunna paradiset. Sommaren och hösten år 1895 räknar jag trots allt bland de lyckliga rastställena i mitt oroliga liv. Allt som jag företar mig lyckas, okända vänner bära till mig föda liksom korparne gjorde åt Elias.

Dem har han nu dock kastat af, De ligga gömde i hans graf, Att oss ej mer förskräcka; Men börjadt är ett nådens lif, Som ingen makt skall släcka. Kom tyst och se Guds offerlamm! Det blödde nyss korsets stam, Nu har det allt fullbordat; I ringa skepnad, mildt och fromt, Det ligger gömdt och jordadt.

Och vi därvid se Jesus, trons hövding och fullkomnare, honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter högra sidan om Guds tron. Ja, honom, som har utstått mycken gensägelse av syndare, honom mån I tänka, att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.

Och »våra synder bar han» i sin kropp upp korsets trä, för att vi skulle bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade». Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.

Vid skilsmässan hade jag velat kyssa handen vår goda moder, som utan något predikande lärt mig korsets väg, men en känsla av vördnad, liksom för något, som ej får vanhelgas, höll mig tillbaka. hon i andanom emottaga denna gärd av tacksamhet från en vilsegången främling, som nu dväljes undangömd i ett fjärrbeläget land. Ludvig den helige gör mig bekant med salig Orfila.

hvad jag har att skänka, Det är platt intet värdt; Men, Jesu, lär mig tänka, Att intet du begärt. Jag ser dig mild korsets stam Din blick i döden sänka; Din död, den bär jag fram. Jag sjunker för dig neder Och säger röstelig: Det offer, jag dig reder, Är lif igenom dig; Jag själf är arm, o Jesu Krist, Men dig ske pris och heder, Du fyller all min brist! N:o 149. Jesu ord korset.

När i morgon dagen börjar klarna, Solen träda fram vid horisonten Och när vårt fästes portar öppnas, begif dig fram till fästningsporten, Hvarur härens slutna leder tåga, Alla ryttare med tunga pikar Och i spetsen Jugovitschen Boschko, Bärande för hären korsets fana. Honom min välsignelse och hälsning! Fanan han ge åt hvem han lyster Och hos dig förblifva kvar i slottet."

Och det flög ett rosenskimmer öfver drottningens kind, hennes ögon blefvo stora och klara, ty hon såg från bokens blad höja sig världens skönaste ros, bilden af den, som spirade upp ur Kristi blod korsets träd. "Jag ser den!" sade hon. "Aldrig dör den, som skådar denna ros, den skönaste jorden." Söndagsskoltext för den 23 April. Mark. 16: 1-8. Minnesvers : Rom. 4: 25.

Och i sista åren, han såg utgången ur fängelset nära, kastades ytterligare ett straff-år honom, derigenom att sjunde klassen gjordes tvåårig. Barndomen och ungdomen blef honom ytterligt pinsam; han var led hela lifvet och sökte nu trösten i himlen. Korsets skola. Sorgen har den lyckliga egenskapen att äta opp sig sjelf. Den dör af svält.