United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var en stackare! Hvarföre smög han ej in i Kains palatser och sin knif högg genom ryggen in alt till hans lefver? Han ämnade det kanske, smög sig in, såg Kains afgudabild, förtrollades och föll i stoftet neder, ångerfull. Det var en stackare! Ej sant, I skuggor, I blodiga? Ej sant, I alla andar, som ej fån ro i dessa hemska hvalf, där edra ben, ombundna än af kedjor, i mörkret lysa! Hämnd!
Våren kom åter; då Stod han allena där. Flickan var borta, låg Vissnad i jordens famn; Ängen var grön igen, Leende, blomsterrik. Minna satt i lunden Och på kransen såg, Som, af rosor bunden, I dess sköte låg, Och en tår föll neder Uppå blomstren då, Men till kransen beder Ömma flickan så: "Sköna, får du stanna På min ynglings hår, Dofta kring hans panna Kärlek blott och vår!
Men då jag såg mig häktad och såg, hur dörren igenslöts, Greps mitt hjärta af sorg, och jag satte mig neder att gråta, Tänkande rörd på den tid, då jag lefde värderad af alla, Tänkande rörd, hur jag nu med gråhår skulle som fånge Sitta bland fångar och ej få glädjas af himlen och ljuset.
"Höra är lyda", svarade mannen och gick för att fullgöra konungens befallning. Men Bosnais dotter gick hem och stängde in sig i sin kammare, der hon kastade sig neder och tackade Israels gud, som bistått henne. Men hennes gamla amma, som följt henne hem, hade redan på vägen hunnit få veta hvad som händt hos konungen, och hon sprang nu att uppsöka Bani, för att förkunna honom hans lycka.
Då lade Hjalmar, segraren, svärd och sköld På blodadt skeppsdäck tigande neder Och trädde vapenlös för sin fader fram Och böjde i vördnad knä vid hans fot. Och Fjalars klinga glänste mot kvällens sol, Mot sonens hjässa styrde han hugget; Det föll med kraft, gällt klang det i stålblank hjälm; Men ynglingen stod orörlig ännu.
"Då veko de afsides om berget och bundo Achior vid ett träd, med händer och fötter och stötte'n neder och låto så hänga'n, och foro till sin herra igen". "Men Israels barn kommo ned af Bethulien till honom och gjorde honom lös och hade honom in i Bethulien och ställde honom midt ibland folket och frågade huru det tillgånget var och hvarföre Assyrierne hade hängt honom".
Gömd såg fadren, Hassan Aga, detta, Ropte sorgligt till de dyra barnen: "Dyra, arma barn, till mig er vänden, Ty er moders barm är järnhård vorden, Är förspärrad nu och kan ej röras." När som Hassans maka hörde detta, Föll förbleknad hon på stället neder; Lifvet flög ur det beklämda hjärtat, När af egna barn hon såg sig undflys.
Lämpligast tyckte han då för den somnade brodern till läger Bädden af halm vid muren, med hufvudkudde af rörtofs, Där att hylla sin tröttade kropp den gamla Rebecka Lagt sig neder i frid, med den spräckliga katten vid sidan.
Snö föll neder på Sankt Görans-dagen; Fågeln genomflöge ej dess flingor. Flickan trampar drifvan, bar om foten, Efter henne bär dess broder skorna. "Kännes ej i dina fötter vintern?" "Ej i mina fötter kännes vintern, Vintern känner jag uti mitt hjärta; Dock från snön är vintern ej där inne, Vintern där är kommen från min moder, Som mig ger åt den, som jag ej älskar."
Så Herren ser också engång till de betryckta neder; Hans Nådes Ljus Sig öfver det, som låg i skuggan breder; Ur öknen strutsens jemmerrop intill Hans öra når, Evinnerlig Hans Godhet ej ens matkens bön försmår.
Dagens Ord
Andra Tittar