Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Frid är fröjd; där frid ej råder, Ingen glädje hemma är, Fridens stilla hälsoåder Lif och lust och krafter när; Frid är lycka, tröst och hägn, Frid liksom ett sommarregn Kommer mildt från höjden neder Och välsignelse utbreder.
Blott ett löfte än jag ej fullbordat, Det skall fyllas; min tid är kort. Nalkas, Dargar, kom att din skuld försona, För din lögn jag kräfver i bot ditt blod!" Gamle siarn såg på kungen neder: "Lifvets börda", så talte han, "Skall från mig ock lyftas en gång, o Fjalar, Och för tidig kommer mig döden ej. Skådat har jag nog af mänskoöden, Pröfvat sorger och fröjder nog.
Men i ett språng, som en dånande storm, framrusade björnen, Störtade öfver min vän som en åskvigg eller ett skyfall Och slog segrande snart sin fiende neder till marken.
Var stark, men var än mera vis Och vaka alla stunder; Den, som vardt orm i paradis, Han sparar inga funder; Där våld ej rår, Till list han går, Blir hal att se och höra, Ja, klär sig käckt I helgondräkt, Att så din själ förföra. Han skapar sig till fint förgift, Att så dig fälla neder, Han smyger sig i tal och skrift, I blickar, skick och seder. Haf ögat opp!
FRANK. När jag for från Sveriges stränder Och kände, hur dess jord mig varit kär, Då tänkte jag: "Min hembygds ökenländer Jag ger dock priset; Julias hem finns där." Så kom jag hit. Ack, Julia fanns ej här! JULIA. Men, Axel, Axel! FRANK. Ingen man af heder Vill bli behandlad så. Det är nog af. Jag är ej den, som tål att tryckas neder, Och minst af den, som jag mitt hjärta gaf.
Då talte mildt den gamle: "Öfverallt Är jorden Herrans", och han satte sig Uppå den låga, bara marken neder. Dock hastigt höjdes jorden under honom, Och högre satt den gudakorade Än biskop Leo själf och alla andra. Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli, Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.
Regn föll neder såsom honingsdagg, Och i hyddan stod bekymrad mön: "Ute blir väl nu min älskling våt; Stolt uti sin körsbärsbruna rock, Under rocken klädd i sammetsdräkt, Med en sidenskjorta under den Och ett ur af guld uti sin barm Sitter han uppå sin sköna häst." Vila svarar ifrån skogen så: "Unga flicka, obekymrad var!
Allt hvad hans hjärta fordom tjustes af, Hans folk, hans land, dess trohet, kraft och heder, Allt, allt, hvad förr hans ande vingar gaf, För honom sänkts i denna klippas graf, Förkastadt, skändadt, härjadt, trampadt neder.
Hvad skall blifva af minnets Morven, Af högt tonande strängarnas land, Om dess drottar hvarandra Bryta neder med giftfylldt agg? En må vinna till brud Oihonna, Äga systern af morgonens sky. Jorden blommar af tärnor, Gränslöst vid för de andras val. Upp, vi söke i frid den gamle, Som i tornet förnöter sin dag. Blinde kungen, vår fader, Han må slita vår tvist en gång."
Nebo, ett högt berg öster om Jordan, från hvilket Moses öfversåg större delen af förlofvade landet. *Du, hvars skatter ej återvända.* *Återvända* nyttjas i Bibeln i mening af: *upphöra, blifva slut*. *Till dalens mygga och isop neder.* Uti Hebreernes poëtiska språk motsvarar detta uttryck våra skalders: *till dalens fjeril och blomma neder*.
Dagens Ord
Andra Tittar