United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
När den ljusa dagen nu var kommen Och till fästet portarna man öppnat, Ut beger sig Militza, tsarinnan, Och hon stannar väntande vid porten. Hären bryter opp i slutna leder, Alla ryttare med tunga pikar Och i spetsen Jugovitschen Boschko, Bärande för hären korsets fana. Guldbetäckt är öfverallt hans fåle, Fanan svajar fladdrande kring honom Och betäcker honom ner till sadeln.
När i morgon dagen börjar klarna, Solen träda fram vid horisonten Och när då vårt fästes portar öppnas, Så begif dig fram till fästningsporten, Hvarur härens slutna leder tåga, Alla ryttare med tunga pikar Och i spetsen Jugovitschen Boschko, Bärande för hären korsets fana. Honom min välsignelse och hälsning! Fanan må han ge åt hvem han lyster Och hos dig förblifva kvar i slottet."
Alla sju hon ropar på i ordning, Men af broderskaran svarar ingen. Framgent står hon väntande vid vägen; Se, då nalkas Jugovitschen Voino, Leder tsarens praktbeklädda hästar, Öfverallt med idel guld betäckta. Och hon fattar skymmeln vid hans tygel Och, med armen slingrad kringom brodren, Hviskar sen till Voino sakta detta: "Voino Jugovitsch, min gode broder!
Fanan ger jag ej ur mina händer, Bjöds mig Kruschevatz till lön af tsaren. Aldrig skola våra kämpar säga: 'Sen den fega Jugovitschen Boschko, Som ej ville dra till Fågelfältet, Icke blöda för det helga korset, Som ej ville dö för kristendomen'." Talar så och spränger ut ur porten. Se, då nalkas gamla Jug Bogdane, Och sju Jugovitscher följa honom.
Mig förunnad är du nu af tsaren; Sin välsignelse till dig han sänder. Gif hans hästar hvem du vill att föras Och hos mig i Kruschevatz bli hemma, Att en bror att svärja vid jag äge." Henne svarar Jugovitschen Voino: "Vandra du till hvita borgen åter! Krigarn anstår ej att gå tillbaka Och att öfvergifva tsarens hästar, Visste han sig än bestämd åt döden. Låt mig draga hän till striden, syster!