United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hittade han på tångsträngen, vilken låg som en svart garnering där vågskummet stannade, en kork, så kom den från Ryssland och gav anledning till en halv timmes betraktelser huruvida den suttit för tsarens frukostvin, eller om en av hjältarnes avkomlingar i Fänrik Stål haft sin korkskruv i den; hittade han en avbruten årtull, målade han upp ett skeppsbrott under upprörande omständigheter; en tombutelj undersöktes alltid, om den icke skulle innesluta någon skrift av en förlist, som i den nedlagt sin sista önskan.
Hvad syn för henne, henne som mor! Hon ser Sin son i tsarens armar, med kyss på kyss På kind, på mund, på panna af honom höljd. Min Dmitri, denne yngling, som kom som du Så blek, så glanslös hem till sin mor, var mer Än hvad han ville synas; i mången strid Han kämpat djärf, hans arm var berömd, hans mod Beredt Pultavas seger, ett ädelt sår Han bar, var tsarens gunstling, var general."
Komne från det vida Fågelfältet, Sänkande sig ned på hvita tornet, På den höge tsarens hvita borgtorn, Kraxar ena, och den andra talar: "Är, må tro, det här nu furst Lasars torn, Och är ingen inne där i tornet?" Men där innanföre svarar ingen, Innan Militza, tsarinnan, hör dem. Ur det hvita tornet fram hon träder, Hälsande det svarta paret såleds: "Signe Gud er båda, svarta korpar!
Mig förunnad är du nu af tsaren; Sin välsignelse till dig han sänder. Gif hans hästar hvem du vill att föras Och hos mig i Kruschevatz bli hemma, Att en bror att svärja vid jag äge." Henne svarar Jugovitschen Voino: "Vandra du till hvita borgen åter! Krigarn anstår ej att gå tillbaka Och att öfvergifva tsarens hästar, Visste han sig än bestämd åt döden. Låt mig draga hän till striden, syster!
Ej mer som förr i sällare tider kan Den ädla ägarinnan af slottet nu Vid tsarens fot begära en ynnest, be Att få ett ögonblick hans värdinna bli. Allena, osedd, gömd i ett sidorum, Hon öppnar blott ett fönster och skådar tyst Mot vägen, vill blott blicka välsignande På fosterlandets far, då han flyr förbi.
Alla sju hon ropar på i ordning, Men af broderskaran svarar ingen. Framgent står hon väntande vid vägen; Se, då nalkas Jugovitschen Voino, Leder tsarens praktbeklädda hästar, Öfverallt med idel guld betäckta. Och hon fattar skymmeln vid hans tygel Och, med armen slingrad kringom brodren, Hviskar sen till Voino sakta detta: "Voino Jugovitsch, min gode broder!