Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 maj 2025
Han hade tagit sig en promenad på Bullis i Lund, gått gatan fram som man går i en stad, där man ej är bosatt, med en främmande klassmössa på huvudet: skolflickor ha betraktat den med något av nyfikenhet och undran i blicken, och inför dessa blickar klappar hjärtat snabbare; man sträcker upp sig och ger sig sken av att man kommit långt, långt borta ifrån, att ha rest genom dagar och nätter; och nu går man här, bärare av oanade öden och upplevelser... Och plötsligen spränger det i ens bröst.
Blöda vill jag för det helga korset, Vill för läran dö med mina bröder." Talar så och spränger ut ur porten. När tsarinnan nu allt detta utstått, Sjönk hon neder på den kulna hällen, Sjönk, och lifvet tycktes lämnat henne. Se, då nalkas tsar Lasar, den höge, Och när blek hon ligger för hans öga, Strömma tårar ned uppå hans kinder.
Då betänkte plötsligt Jakschitch Dmitar, Att hans maka redde gift för brodren, Och han svingar sig på rappen höga Och mot Belgrad spränger fram som ilen, Att sin bror vid lif kanhända hinna. Som han nu var bryggan Tschekmek nära, Sporrar han sin häst att fly däröfver; Men med brak ger bryggans hvälfning efter, Och i fallet bryter hästen benet.
Men snart sin ungdoms tummelplats han byter, Med manlig håg, mot nya, högre kall Och med ett namn, ett redan frejdadt, bryter Som Jordan, ur dess rund sitt rika svall. Och nu, med bragd på bragd, Du Starke drager, Du Jacobs väktare, Din kungastråt, Och krossar hällar, spränger fjellens lager, Hvars spillror sjelf Dig nödgas följa åt.
Han hade det fridfullt, men det räckte inte länge. För en gift man räcker sådant sällan länge. Pang! En dörr slog igen med en skräll, så att huset skakade i sina grundvalar, och den döva frun, som bor mitt emot Lundboms, skakade sitt ålderstigna kranium och klagade: »Det är änna fasligt, va dom spränger där borta i den nya gatan! Man skulle skriva i tidningen om’et!»
Fanan ger jag ej ur mina händer, Bjöds mig Kruschevatz till lön af tsaren. Aldrig skola våra kämpar säga: 'Sen den fega Jugovitschen Boschko, Som ej ville dra till Fågelfältet, Icke blöda för det helga korset, Som ej ville dö för kristendomen'." Talar så och spränger ut ur porten. Se, då nalkas gamla Jug Bogdane, Och sju Jugovitscher följa honom.
Men nu på skimmerhvita hingstar spränger fram Ur skogens djup ett ryttarpar, Och folket stormar jublande till slottets port, Från hundra läppar ljuda ord: "Hell, hell vår furste! Dag han bringar, dagen lik, Af ljus en fåle tyglar han, En dufva bär han på sin arm, så bäre han Sin mildhet med till trogna barn."
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar; järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar. Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet, Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Dagens Ord
Andra Tittar