United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Därpå kom ett nytt pang! pang! pang! som när man drar upp champanjebuteljer, och pojkarne, som stodo vid dörren, började fnissa.
Men över de unga granarne kom en fågel flygande, långsamt och knägigt som en uggla, med slokiga vingar, och strax därpå kom en till. Knorr-orr-orr-vip! hördes det i luften, och så pang! pang! ur båda bössorna, ur vilka haglen och röken stodo som kvastar. Det knastrade i en björks kvistar och en morkulla dinglade ner ett stenkast från Carlsson.
Vem är det som slår opp buteljer därute och stör den heliga akten? röt pastor Nordström ursinnigt. Ja, det tänkte jag just fråga! klämde Carlsson ur sig, som icke längre kunde hålla igen sin nyfikenhet och oro. Är det Rapp, som gör spektakel? Ä hörru, vad har jag gjort för slag? stormade Rapp, som stod i dörren och kände sig sårad av utpekningen. Pang! pang! pang! smällde det oupphörligt.
När hon fick se Lundbom komma neddansande i bara nattskjortan skrek hon inte och svimmade inte heller portvaktsfruar ha inte sådana nerver utan hon störtade in i sin bur inte genom luckan utan bakvägen och kom om ett ögonblick tillbaka, klädd i en sopborste och sin man. "Vill ni öppna för mig?" skrek Lundbom. "Jag har blivit utestängd." Pang! kom sopborsten till svar mitt i planeten på Lundbom.
Han dansade upp och ned av harm och ropade: Förbannade parallellepipedist pang först går du och får pengar pang och så pang ger du bort min päls Börevigs långsamma västlandsblod tog tid för att komma i kokning. Han sökte förklara. Han visste, att han handlat i de bästa avsikter. Det var ju jul och frid på jorden och människorna ett gott
En lätt böjning på kroppen och slaget gick förbi, pang, min vänstra slog till i hans plexus solaris strax under bröstbenet, och då han med båda händerna tog sig åt mellangärdet slog den högra som en blixt mot hans underkäke. Karlen vacklade ett par steg tillbaka, föll och blev liggande. Det var också en »knock-out» min första och jag kan inte förneka, att det kändes lite underligt.
Jo, så skulle det gå till! Så skulle hans liv sluta, i sus och dus och prål och flärd, musik och kaféer och en Rose och så: Pang! Och där hemma skulle de andra officerarna säga: Nu har Stellan Petréus gått och skjutit sig i Köpenhamn för en kvinna, som han gett för många presenter. Han var i alla fall en hygglig karl, den hyggligaste av oss, men det är alltid de bästa som skjuter sig.
Men nu gråter han ej, utan han känner något hårdt och kallt resa sig som en stålstomme inne i sig. Och efter anstäld kritik på hela sällskapet finner han att han var den redligaste, ty han åt icke ett bär ute på svedjan, och så pang! der kom felslutet derför att han var bättre än de andra, så blef han förbigången. Resultat: han ansåg sig bättre än de andra.
Jag hade verkligen tänkt öka er lön, eftersom ni varit i affären i fem år och jag ansett er vara en trogen tjänare, men sedan jag nu fått veta er verkliga karaktär, kan jag endast be er se er om efter en annan sysselsättning.» Pang! Dörren slogs igen. Den närmaste timmen satt Dalström tyst och feladderade kolumn efter kolumn i kassaboken.
När vi hunnit till boulevard Raspail, överfallas vi av ett fint regn, som sticker oss i ansiktet likt spörapp. Utan paraply som vi äro, blir det förståndigaste att söka skydd på ett varmt och väl upplyst kafé, och med en åtbörd som en grand seigneur pekar jag på den elegantaste av restauranterna. Vi gå tvärs över boulevarden, lyckliga, med lätta fjät . . . pang, pang!