United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon hade aldrig varit riktigt med på det. Och om Petréus levat skulle det aldrig ha hänt. Men han hade fått sin vilja fram. Och här var resultatet: ingenting hade det blivit av hans glitter och prål och vackra uniformer. Middagar, supéer, mässliv, uteliv, starka drycker och kortspel, det var allt. Kaptenen ryckte nervöst uttråkad på axlarna.
Snart skall jag mer ej skåda ditt stolta prål, Ej mera höra dina vagnars Dånande larm på de fulla torgen; Men vandra ostörd kring i en lugn natur Och se dess prakt, ej rubbad af mänskohand, Och lyssna säll till bygdens tungor: Fåglarne, eko och silfverbäcken. Ren öppnar mot oss fjärden en vidgad famn. På afstånd ser jag stranden af Runsala, Där mellan sekelgamla ekar Nymferna vårda Choraei källa.
Det föreföll honom till sist, att han var så liten, att han kunde sitta gömd i hennes knä... Han lämnade henne alldeles förgråten. Hon hade talat med honom oavbrutet. Han visste knappast vad hon sagt annat än om Gud och vår Herre Frälsaren och om det enda viktiga här i livet: att rädda sin själ, att bevara den undan världens fåfänga och prål och glitter. Han bara storgrät.
På tillfrågan förklarade han att han kände sig ruskig, ty han satt i våta kläder och hade förlorat sina ombyten. »Inte annat», och nu, på riktigt sjömansvis, d. v. s. utan spår av prål, kastade jätten M. av sig rock och väst och fortsatte sitt värdskap i sticktröjan.
Han är redan fången i glitter och prål, så jag fruktar att det redan är för sent. Och det har du Axelsons att tacka för Ja, du behöver inte rycka på axlarna. Men tänker de mänskorna på annat än Ja, du behöver inte va rädd, jag vet, vi ska inte tala om det.
Jo, så skulle det gå till! Så skulle hans liv sluta, i sus och dus och prål och flärd, musik och kaféer och en Rose och så: Pang! Och där hemma skulle de andra officerarna säga: Nu har Stellan Petréus gått och skjutit sig i Köpenhamn för en kvinna, som han gett för många presenter. Han var i alla fall en hygglig karl, den hyggligaste av oss, men det är alltid de bästa som skjuter sig.
Men söker du det nya lif, Som ej är skuggors tidsfördrif Och ej af döden hinnes, Så lämna världens prål och kom, I denna graf det finnes. O fröjd, nu är en hvilostad Min graf ock vorden, där jag glad Kan lämna vandringsstafven; Till sömns blott läggs jag i min graf, Sen Kristus helgat grafven.
Det var ett fåfängt och världsligt yrke. Det förde endast till prål och ståt och prakt. Det ledde allt längre bort från det väsentliga, det viktiga, vad nu detta i grunden var. Han insåg, stödd på sitt eget livs erfarenheter, att officersbanan var det billigaste och bekvämaste sättet att skaffa sig anseende. Man var löjtnant. Man hade ett visst slags kläder, som utmärkte en framför alla andra.
Men innan dess skulle han leva som löjtnant, som farbror Ekenström levat, i sus och dus, i glitter och prål och flärd och fåfänglighet, som farmor kallade det, med uniform och hästar och en kvinna i Köpenhamn som var så vacker att hon var syndig... Jo, så skulle han sluta! Han visste det nu. Han visste också nästan, hur det skulle kännas att leva så, i sus och dus. Han förstod farbror Ekenström.
LEONTES. Hvad prål! En staf kanske, en bruten åra ägde du Att räcka honom. EUBULOS. Furste, mot din vapenskrud, Fast stark och härlig, byttes knappast hans, var viss. Den bars af Ajas fordom. LEONTES. Hjältens största skatt, Du skulle äga den? EUBULOS. Vänta, vill du skåda den? Dröj blott en stund, kanhända är i gudars hägn Min unga konung redan tvagen, vapenklädd Och färdig att dig möta.
Dagens Ord
Andra Tittar