Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 maj 2025
Jag förstod, att hon behövde sin nuvarande tro, att hon alltig gjort det, att den hängde samman med hennes innersta väsen så djupt och helt, att kanske månget lidande varit henne besparat, om denna tro aldrig blivit rubbad. På samma gång visste jag med mig själv, att tron på en fortvaro efter döden hade jag aldrig helt bortkastat.
Af himlens skimmer bestrålad, Outtömlig och klar, där låg den i bädden af blommor, Lik ett människoöga, hvars frid, ej rubbad af stormar, Dallrar af ljus blott än och af lifvets åder i djupet. Tysta vid brädden af den nedsatte sig alla och drucko, Hvilande där och betraktande sommaraftonens slockning.
Att vara klok under efter-romantikens tidehvarf, då alla voro litet rubbade, och det var öfverklass-tecken att vara rubbad, att vara klok ansågs då liktydigt med nästan något dåligt. Att vara verldsmenniska denna tid, då alla sökte skoja sig så godt de kunde mot himlen, var också något mindre bra. Fritz var klok. Han ville lefva sitt enda lif godt och trefligt och göra karrier med mera.
Hennes knän veko sig; hon sjönk ned på en stol. Hon stammade, hackade med tänderna och sa: Po-pojkar! Jag har någonting att tala om för er. Genast lyssnade man uppmärksamt, ty då en Willmanflicka anropar mänskligheten med kollektivet pojkar, är hennes meddelande av vikt och hennes sinnesro rubbad. Med mera stadgad röst fortfor hon: Ni kommer att skrika och väsnas, men det gör mig ingenting.
När jag år 1935 drog mig tillbaka från affärerna, var, så besynnerligt det än kan låta, planeten Mars den direkta orsaken till detta mitt beslut. Gubben har alltid varit konstig, tänkte nevön. Han måtte ha varit rubbad, filosoferade Cramer i tysthet. Advokaten fortsatte: I januari 1935 gick det genom världspressen ett uppseendeväckande meddelande: På Mars' yta hade tydliga signaler iakttagits.
Nej, du är inte rubbad, bara sjuk, och läkaren råder dig att ta kroppsövningar, till exempel att hugga ved . . . Är det bra för kvinnorna, eller tvärtom? Vi skiljas med denna alltför skarpa replik. Jag hade glömt att ett kvinnligt helgon likafullt förblir kvinna, det vill säga fiende till mannen. Allt är glömt, ryssarne, Rotschildarne, svartkonstnärerna, teosoferna, till och med den Evige.
Hon hade förlorat sig själv, gått upp i honom som personlighet och andligt väsen, hennes själ hade blott fotfäste i honom nu var krisen där, tvivlet var väckt, hörnstenen rubbad! Madame Junot hade icke sett eller låtsade icke se gäspningen. Hennes nyfikenhet var spänd, icke på länge hade hennes lättrörliga fantasi haft något så intressant att gissa över.
Snart skall jag mer ej skåda ditt stolta prål, Ej mera höra dina vagnars Dånande larm på de fulla torgen; Men vandra ostörd kring i en lugn natur Och se dess prakt, ej rubbad af mänskohand, Och lyssna säll till bygdens tungor: Fåglarne, eko och silfverbäcken. Ren öppnar mot oss fjärden en vidgad famn. På afstånd ser jag stranden af Runsala, Där mellan sekelgamla ekar Nymferna vårda Choraei källa.
Rubbad var den sköna bilden nu, Störd, förvirrad, mulen, dyster, vild; Men den ädla flickans öga log: "Sådan, unge furste", sade hon, "Skall slafvinnan på sin faders bud, Om han vill det, träda för din syn, Ej en låga väcka i ditt bröst, Men en flyktig fasas kyla blott." Och hon gick från bäckens blomsterstrand, Följde tyst en stig mot slottet hän, Under vägen ordnande sin dräkt.
Tårögd satt hon och rörde den gungande vaggan med foten, Medan i stilla bestyr barnsköterskan ställde en rubbad Stol på sin plats eller skötte den långsamt tynande brasan. Ingen talte ett ord, matt flämtade lampan på bordet, Mörk, enformig och tung var nu julkvällen där oppe.
Dagens Ord
Andra Tittar