United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det börjar regna, sade Karmides. Natten är mulen och kylig. Jag får icke lämna dig här. Låt mig ledsaga dig åtminstone till Piræiska gatan. Rakel svarade honom icke. Skola vi skiljas på detta sätt? sade Karmides i bedjande ton. Vår skilsmässa är nödvändig, men varför göra henne till ett dystert och nedtryckande minne? Säg dock till avsked ett ord av försoning!
Karmides älskade tragedier och skyndade att förvissa sig om rum bland åskådarne. Som vi veta, var skymningen inne och stjärnorna började tända sig på himmelen. En sådan halvdager är gynnsam för sådana skådespel, liksom en mulen himmel ökar intrycket av ett götiskt tempel.
Falskt eller rätt, man säger lätt: "En kvinnas tro är fal; Hon snart bedrar och lämnar kvar Åt kärlek endast kval." Det säges så. Nu lyssnen på Hvad om en flicka här, Som ej för lek sin trohet svek, Till att förtäljas är. Till hennes tjäll en mulen kväll Dess älskling smög på tå. "Låt dörren opp, låt skyndsamt opp, Förrn någon vakna må."
Men denna omfamning var kort, en tanke upplöste den; riddaren vände sig bort och skred, med handen tryckt mot pannan, ut ur grottan, och Assim, som följde efter honom genom klippbrottet, såg honom långsamt vandra in i skogen. =Pesten.= Dagen kom med tung luft och mulen himmel. Då solen någon gång lyste fram mellan skyarne, var hennes sken gulblekt och ovanligt.
Mulen svällde en tår i den tystas öga, en annan Tecknat i ljus sitt spår på den glödande kinden och fallit. Sådant såg, då hon kom i sin glädje, den vänliga flickan, Anande snart, att åter en storm de dyra i hemmet Skakat och stört; för en stund den tycktes lugnad allenast. Tala tordes hon ej, knappt hälsa.
Det blef en lång, förstämd tystnad; modern tog dolken och lade den bort på sitt skrifbord och William satt och stirrade framför sig med mulen uppsyn; han hade i alla fall en obehaglig känsla af att ha varit småaktig och tarflig. Emellertid beslöt han att skaka den af sig. »Vill du komma till mig på en kopp kaffe eftermiddag?» frågade han. »Jag har ett par vänner hos mig».
Men i samma stund i sakta skridning Stötte båten mot en häll, och dunkelt Ofvan hällen skymtade ur töcknet Fram en strand och bjöd den gamle hvila. Opp han steg på stranden, såg omkring sig, Kände stället, kände ön i träsket, Där som ung han landat tusen gånger, Och han satte sig på kala berget Tankfull ned, och mörker rådde, mulen Var hans själ, och mulen jord och himmel. Men det ringdes samman.
Men det var inte där precis som skon för tillfället klämde han kunde inte längre ensam bära på sin sorg, utan måste förevisa ett halvt dussin fotografier av sin käresta. Styrman X bara åt, teg och såg mulen ut. Nu började kapten F. berätta några detaljer om skeppsbrottet.
Varje afton han gick till sängs hoppades han kunna utföra den. Men Sorgbarns kraft segrade. Den lilles hela jordiska omklädnad syntes upplösa sig i denna hemliga kraft. Den fyrationde dagen från Sorgbarns ankomst till Ekö slott var inne. Det var en mulen dag med regn och blåst. Insjöns böljor skummade, skogens toppar böjde sig, skyarne samlade sig kring klippornas branter.
Men denne sade: "Blott ett bröd är öfrigt För dig, för mig och för vår trogna hund." "Gif!" sade priorn, "Gud skall oss ej glömma." Då tog hans munskänk knifven, mätte ut Med noggrann flit och skar sitt ena bröd 1 fyra lika delar. En han räckte Åt tiggaren och talte mulen så: "För dig, för mig, för priorn och för hunden." Jodocos log, och tiggarn gick sin väg.