United States or Papua New Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Varje afton han gick till sängs hoppades han kunna utföra den. Men Sorgbarns kraft segrade. Den lilles hela jordiska omklädnad syntes upplösa sig i denna hemliga kraft. Den fyrationde dagen från Sorgbarns ankomst till Ekö slott var inne. Det var en mulen dag med regn och blåst. Insjöns böljor skummade, skogens toppar böjde sig, skyarne samlade sig kring klippornas branter.

Och Wainahée badade i insjöns våg, och hennes kind var frisk och hennes öga log och hennes hår pryddes af blommor, hon gick emot höfdingen. Djupt ödmjukade sig Wainahée inför honom, nedsättande sig vid hans fot.

Sen sjunger hon naturen; Och bygden hör Min gälla pipa, skuren Af vikens rör. Och böljans tummel stillas Vid insjöns strand, Och andras hjordar villas Till oss ibland. Hvad blef ej herden gifvet, Hvar finns ett namn, Som målar oskuldslifvet I dalens famn? Vår rikedom vi äga I stillhet där, Och hjord och blommor säga, Hur stor den är.

Men vid insjöns strand låg en rödmålad stuga, och den pekade Sven, sägande: Där bor far. Snart voro de framme. Stugan hade ett vänligt och inbjudande utseende, där den låg, tre sidor omgiven av en liten trädgårdstäppa och beskuggad av gamla knotiga, men väl ansade äppelträd.

Dock i den gamles tycke Hölls gudstjänst denna tid, Och hölls den ej i kyrkan, hölls den näst invid; Ty kringom den höjden, Från mon till insjöns strand, Stred Finlands kämpaskara Just nu för kung och land. Den sjuttonde augusti Var sommarvarm och klar, Och för den forne krigarn En högtidsdag den var.

Sådana bilder jagade varandra genom hans själ. Var Erland något sätt befryndad med månen? Knappt var det honom lättare att följa paterns ord, när insjöns vågor brusade kring ön och vinden tjöt i barrskogen. hörde Erland röster, som kallade honom ut och hade ofattligt dunkla sanningar att mäla honom.

I stormens vin, i insjöns brus, i månljusets spökfärg, i själva de jagande molnens skepnader lät sig förnimma något ovanligt och dödsbådande. Alako! tänkte riddaren, i det han föraktligt lyssnade till detta rop, vad betyder det ordet? Var hörde jag det förr? Å, jag vet... besvärjelseordet, som slog min själ i länkar. Men i natt ljuder det förgäves.

Skynden, tag bort spindelnätet, att den kan veckla ut sina vingar. Ack, hvad det blir roligt att äga en vacker fjäril!" Spindelnätet afvecklades, men ack i fåfäng sträfvan hade fjäriln krossat sina vingar. Ett stoft blott låg inom skalet, och en ful, döende insektkropp. Vid Insjöns strand. Vid insjöns strand badade en ung flicka sina hvita fötter.

Men vi lämne riddaren och följe Sorgbarns väg i skogen! fort, att hans bleka kinder färgades av rodnad, hade Sorgbarn ilat bland granarna längs insjöns strand, till dess han kom till en sammangyttrad hop av branta klippor, väldiga delar av ett berg, som urtidens krafter söndersprängt, och vars stycken nu villsamt sätt stodo lutande mot eller vältrade varandra.

Det var en juliqväll. Insjöns vågor slogo ännu plaskande mot stranden, i det de jemkade sig mot hvarandra och icke fingo sig rätt i ordning, just som barn, de att hvila tillsammans. Ännu jemkade de och pratade smått, men somnade slutligen alla stilla. Aina satt vid insjöns strand; hennes hufvud lutade mot handen och hennes blick såg spanande kring nejden.