United States or Barbados ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rosina satt tyst vid sitt barns vagga och vyssade sakta. Slutligen steg hon upp, gick fram till mannens bädd, jemkade den till ett beqvämt läger och strök med sina mjuka varma händer sakta och smekande utefter hans lockar, och det tycktes, som om han deraf känt ett omedvetet välbehag.
"Ja, men komma herrar med, så måste de ha förkläde med sig", sade Elin småförnuftigt och tog en utblommad smörblomma, som nu var klädd i en präktig, stor och grann, skir negligé, och jemkade den ned i båten. Men pionen hade så bred krinolin, att hon ej rymdes med, och så slängde gossarne henne på stranden, och der blef hon sittande på sin krinolin.
Kakerlackorna. Mor torkade med sitt tjocka, randiga bomullsförkläde soten från ansigtet. Hon jemkade in sitt gråa hår under sin hufvudbonad af blommigt svart siden, rättade på halsduken och gick ut.
Lisett kom med sin jungfru vid handen från kökssidan; lille Gerôme var redan färdig. De voro alla svartklädda, buro hvita förkläden och fingo af fadern hvar sin krans i handen. Bonnen sprang fram, jemkade flickornas hattband och lille Gerômes krage, och så begåfvo de sig i väg nedåt stranden.
Fastän han lefde undan och slarfvade med arbetet, fastän han gick här och der i gårdarne och pratade tok med tjenstflickorna, trodde de alla på honom. Och Eva, hon rodnade då han kom, slog ned sina trofasta grå ögon, jemkade duken litet lägre ned i pannan, rörde snabbare om med sin visp eller stötte ännu mer energiskt med morteln. Men ju mer blyg hon var, dess ifrigare tycktes han.
Så spottade han i händerna, jemkade mössan, så den satt riktigt bra, och började sin dans. Alltid på samma fläck. Först försigtigt, sirligt, långsamt, nästan högtidligt. Sedan flyttade han fötterna fortare. Så allt mer snabbt. Han skrek till ibland, ett högt »huj», då han tog ett hopp, böjde sig så alltmer och blef slutligen så flink i benen, att ögat ej mer kunde följa dem.
Det var en juliqväll. Insjöns vågor slogo ännu plaskande mot stranden, i det de jemkade sig mot hvarandra och icke fingo sig rätt i ordning, just som barn, då de gå att hvila tillsammans. Ännu jemkade de och pratade smått, men somnade slutligen alla stilla. Aina satt vid insjöns strand; hennes hufvud lutade mot handen och hennes blick såg spanande kring nejden.
Den lilla frun gick fram till vagnen, kysste sitt barns knubbiga hand, jemkade stilla och nästan blygt om garneringen på täcket och betraktade den sofvande lilles ansigte med undrande glädje.
Hon tyckte sig väl ha funnit, att det jemkade sig allt bra nog ihop i hennes hemland, och att hon ej märkt alla de der svårigheterna, ehuru dock karlarne der egde rätt att veta just jemt så mycket, som de kunde förskaffa sig af vetande; men öboerne förutsade med sådan säkerhet all den villa, som skulle uppkomma af en sådan rättighet, att hon blef alldeles öfverflyglad och nästan osäker om hon mindes förhållandena rätt.
Atte! tag mig till hustru, eljes tar jag lifvet af mig! Hon begrof sitt hufvud i hans famn, kysste otaliga gånger hans knän, höjde bedjande sina händer och såg så bönfallande, så vildt, så brännande på honom. Han steg upp, hostade, som om han fått dam i halsen, slätade ut skrynklorna på sin sammetsrock och jemkade stärkkrage och rosett. Söta lilla Naja, du är verkligen för häftig!