United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tomas iakttog, att hon ännu hade en fin rödaktig strimma på halsen efter kattens rispa. Men han kunde icke taga ögonen från hennes armar. Dessa armar, nakna, vita... Hur mycket är klockan? frågade Ellen. Han hörde henne icke. Han smög sig tätt intill henne och viskade bönfallande i hennes öra: Era armar jag vill se era armar... Tomas trodde icke sina ögon.
Atte! tag mig till hustru, eljes tar jag lifvet af mig! Hon begrof sitt hufvud i hans famn, kysste otaliga gånger hans knän, höjde bedjande sina händer och såg så bönfallande, så vildt, så brännande på honom. Han steg upp, hostade, som om han fått dam i halsen, slätade ut skrynklorna på sin sammetsrock och jemkade stärkkrage och rosett. Söta lilla Naja, du är verkligen för häftig!
»Nu måste jag naturligtvis till fjells?» sporde Ambrosius sedan återseendets fröjd blifvit afkyld af qvällsdaggen. »Men jag vill ej gå allena, som Adam i paradiset», tillade han med något bönfallande i stämman. Han var nästan naken nog i sin åtsittande drägt för att kunna göra det, men fast vi ej hade någon Eva att skänka honom, beslöt jag att förse honom med ens hjelp på färden.
Jag sträcker mina bänder ut bönfallande Mot dig, du ädle furste, slut ditt öra till För orden af hans barnsligt öppna öfvermod! Ack, han är son af Ajas, sådan var ock han. Så fri, så stolt, så trotsande, så ovarsam Gick han sin bana, tills den slöts med undergång. Men du, var du mot sonen ädelmodig mer, Än Hellas drottar voro mot hans fader förr.
Liksom en rädd sjöman, som med knapp besinning styrt sin båt i stormen, vid anblicken af en ovanligt hög våg förlorar all sans och släpper rodret, så domnade nu herr Gyllendegs förnuft helt och hållet och lämnade sitt stolta linjeskepp, den vördige bagaren, redlös åt vind och våg. "Goda människor", sade han i en ödmjuk och bönfallande ton, "hjälpen mig, att jag ej brinner upp lefvande.
Du behagar ännu icke svara mig, Edmée? Han böjde sig över henne och såg henne dystert, skarpt in i ögonen. Kom ihåg, det är din blivande man, som talar till dig. Louis det var ett bönfallande, nästan gråtfärdigt drag om munnen, och hon sträckte svagt avvärjande ut händerna.
Man ser det, ty det sitter en ålderdomsbruten kvinna vid vägen och sträcker bönfallande sina händer mot den obeveklige, som, utan att se till sidan, går henne förbi. Men nära bakom döden står ett ungt par, som älskar varandra. I den unge mannens öra har dödens klocka ringt, och förtvivlans kärleksarmar kunna icke hålla honom kvar.
Försänkt i grubbel genomtänkte han på detta kafé de sju återstående av Sanningarna; intet kunde störa honom i hans betraktelser, varken ett danskt bönfallande: Hör nu, Pedersen..., eller ett svenskt rytande: Vaktmästare, för satan, är ni döv? eller ett norskt bergrasdånande: Nej nu, Fan sværte og fortære mig, myrder jeg denne Tjeneren!
Frågorna strömmade ur Göran. Han var ej påträngande, snarare bönfallande. Han ville veta mera om hästen. Han lovade att han aldrig skulle säga, att hans far kunde sätta Stellans i arresten. Han skulle alltid vara snäll mot Stellan. Trodde inte Stellan det? Tror du att ja bara narras, va, när ja säger att ja aldrig, aldrig ska säga att pappa Stellan iakttog en hårdnackad tystnad.
Och ändock, det var ett oförnekligt faktum att de tio fingrarna av mänsklig form hopknäpptes till en bönfallande åtbörd: de profundis clamavi ad te! Ännu alltför klentrogen, och fördummad av en empirisk uppfostran, lät jag saken ligga. Mitt fall har ägt rum! Jag förnimmer de okända makternas onåd vila tungt på mig. Den osynliges hand är lyftad, och slagen falla tätt på min hjässa.
Dagens Ord
Andra Tittar